"Relationen till ungdomarna betyder allt"

SiS ungdomshem Ljungaskog i Örkelljunga tar emot flickor med sociala och psykiska svårigheter, till exempel missbruk eller självskadebeteende. Flickorna är placerade enligt LVU, lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga.

På Ljungaskog finns både en akutavdelning och en behandlingsavdelning. Det finns också en skola där eleverna kan studera på grundskole- och gymnasienivå.  

Ida, behandlingssamordnare

Idas jobb på behandlingsavdelningen är att samordna och kvalitetssäkra behandlingen på SiS. Hon är delaktig i att driva behandlingen och coacha kollegor med scenarion och hinder som de kan stöta på i behandlingen.  

Behandling anpassas för varje ungdom

Ida är ART-master och utbildar medarbetare i behandlingsprogrammet Aggression Replacement Training (ART).

– ART hjälper ungdomar att lära sig nya beteenden. Målet är att minska aggressivitet, stärka sociala färdigheter och självkontroll samt utveckla förmågan att tänka kring rätt och fel. Syftet är att minska risken för återfall i normbrytande beteende.

Behandlingen anpassas efter varje flickas behov. Medarbetarna använder olika behandlingsprogram, till exempel ART. De arbetar också med Traumamedveten omsorg (TMO) som ett verktyg för att förstå bakomliggande trauman och hitta rätt sätt att bemöta ungdomen.

Varje handledning inom TMO börjar med en så kallad ACE-checklista som undersöker förekomsten av trauma hos en ungdom. Detta görs tillsammans med en psykolog.

– I många fall har ungdomarna en väldigt hög grad av trauma. Vi får handledning av våra psykologer och sjuksköterskor inom traumamedveten omsorg. Hela arbetsgruppen, tillsammans med psykolog, pratar om enskilda ungdomar och ser över problematiska beteenden. Vi diskuterar hur vi kan bemöta och hantera dessa beteenden. Ungdomen får även hjälp att hitta hjälpsamma strategier.

Utöver behandlingen finns även aktiviteter som kan lindra flickornas ångest. Ridning är en sådan aktivitet, även om det inte ingår i något behandlingsprogram.

– Vi ser att många mår bättre av att vara nära hästarna, att klappa eller rida på dem. I stallet finns också en katt som är mycket omtyckt av flickorna.

Suleiman, behandlingsassistent

Suleiman jobbar på akutavdelning, MBB, som står för mottagnings- och behovsbedömning. Hit kommer ungdomar först när de placeras på SiS.

– Det viktigaste är att ta hand om ungdomens grundläggande behov. De får rena kläder och hygienartiklar. Vissa ungdomar är drogpåverkade när de kommer och behöver därför stanna på akutavdelningen en tid med ständig tillsyn.

Ungdomen får en kontaktperson redan första dagen. Personalen pratar med ungdomen om bakgrund, till exempel uppväxt, skola och tidigare erfarenheter.

– Vi berättar hur akutavdelningen fungerar och hur allt går till på SiS. Ungdomen får information om rätten att gå i skolan och om vård och behandling. De får också välja fritidsaktiviteter, som ridning. Många flickor älskar våra hästar som finns på området. Hästarna är en trygghet för dem.

Trygghet och säkerhet på akutavdelningen

För att minska risken för att någon ska skada sig själv eller andra kan personalen behöva göra en kroppsvisitation. Det görs för att hitta farliga föremål, till exempel droger, tändare, vapes, metall, glas eller knivar.

Endast kvinnor visiterar flickor, och flickan får önska vem som ska göra visitation. Det görs alltid en riskbedömning, och vid behov kan personalen använda en metalldetektor.

– Efter tiden på akutavdelningen flyttas ungdomen till en behandlingsavdelning. I vissa fall beslutas det om vård i enskildhet, VIE. Varje vecka tas ett nytt beslut om VIE ska avbrytas eller fortsätta.

Vanja, behandlingspedagog

Vanja som jobbar på en behandlingsavdelning, berättar om vilka erfarenheter flickorna kan ha varit med om innan de placeras på Ljungaskogs ungdomshem.

– Vissa flickor har levt på gatan. Andra kommer från HVB-hem eller från andra SiS-hem. Olika typer av missbruk är vanligt. Många kommer från hemförhållanden där det funnits problem i familjen. En del har också neuropsykiatriska funktionsnedsättningar,npf, eller intellektuell funktionsnedsättning.

När en flicka kommer till avdelningen görs en behandlingsplan och en trygghetsplan.Trygghetsplanen beskriver hur flickan vill bli bemött när hon till exempel är arg, ledsen eller orolig.

– Vi jobbar alltid med konflikthantering för att trappa ner en situation. Vi pratar, backar och går utomhus en stund med ungdomen, om de vill det. Särskilda befogenheter som att avskilja en ungdom, används ibland som absolut sista åtgärd när ingenting annat fungerar. Avskiljning används bara om det finns en risk att ungdomen kan skada sig själv eller andra.

Behandlingsarbete i vardagen

Alla SiS-hem har egna skolor. Varje ungdom får en mentor och en plan för sina studier. På Ljungaskog har flickorna också en kontaktperson på avdelningen som de pratar med regelbundet.

– Om en en flicka vill, gör vi en tidslinje över hennes liv. Hon väljer själv vad hon vill berätta. Ibland vill hon inte gå in på detaljer, utan pratar i stället om vilka känslor hon haft runt själva händelsen. Det kan hjälpa henne att bearbeta det som varit svårt.

Många flickor behöver också stöd i vardagliga rutiner, till exempel personlig hygien. Det kan bero på att de aldrig har fått lära sig grundläggande hygien eller att de är deprimerade. I varje rum finns bildspel som visar att man ska duscha och borsta tänderna.

– I behandlingsplanen sätter vi delmål, som att borsta tänderna varje morgon eller att gå till skolan i fyra veckor. Målen ska vara möjliga att nå, så att flickorna känner att de lyckas. Vi lägger mycket fokus på att motivera dem att gå till skolan. Skolan är ofta en trygg och positiv plats, med små klasser och lugn miljö, vilket passar särskilt bra för flickor med trauma eller NPF.

Yasmin, behandlingspedagog

Yasmins arbetsdag börjar med att motivera ungdomarna att gå upp i tid och gå till skolan. Efter skoldagen har ungdomarna olika fritidsaktiviteter, till exempel besök på biblioteket, träning på gym eller ridning.

– Relationen till ungdomen betyder allt för att kunna hjälpa på bästa sätt. Det handlar om kommunikation och tillit. Om ungdomen blir besviken för något kan det bli bakslag i tilliten och då behöver vi jobba för att bygga upp den igen.

Behandlingspersonalen hjälper ungdomarna att hantera ångest genom olika strategier. De pratar om hur de reagerar på olika känslor. Vissa ungdomar blir lugnare av att pyssla eller ta en promenad. Andra vill beskriva sina känslor genom färger och samtal om sitt mående.

Yasmin möter ofta flickor som känner sig svikna av vuxna. Många kommer från svåra hemförhållanden och har vuxit upp med föräldrar som själva mår dåligt och kanske har trauman.

– En del undrar varför ingen vuxen reagerade på hur de hade det, någon i skolan eller en granne. De tycker att någon borde ha sett att de haft det svårt hemma. Många upplever att ingen har lyssnat på dem och att andra har bestämt över deras liv. Jag lyssnar, bekräftar deras känslor och hjälper dem att bearbeta det de varit med om.

Relationer som skapar förändring

Alla medarbetare använder Traumamedveten omsorg (TMO). Det är ett förhållningssätt och ett verktyg i arbetet, inte en behandlingsmetod. TMO kan skapa förståelse för bakomliggande trauman hos ungdomen.

– Traumamedveten omsorg hjälper oss att bemöta ungdomarna på rätt sätt, skapa goda relationer och ge trygghet. När vi förstår bakgrunden till ett beteende kan vi också ge bättre stöd här och nu.

Vissa ungdomar har varit utsatta för sexuella övergrepp eller sexuell exploatering. Dessa erfarenheter kan leda till ett sexuellt självskadebeteende. Därför behöver flickorna stöd i att sätta gränser och förstå vad trygga relationer är.

– Vi tvingar aldrig någon att prata. Samtal ska vara frivilliga. Vi använder motiverande samtal, MI, och bjuder in till dialog. Ibland börjar vi med att prata om något vi sett på tv tillsammans. När flickan känner sig trygg kan hon själv välja att berätta om svåra upplevelser.

Ungdomarna tränar också på olika färdigheter i vardagen. Det kan handla om att vänta på sin tur, räcka upp handen eller att vara tillsammans med andra. Flickor med ätstörningar eller social fobi får stegvis träna på att äta tillsammans med andra. Det finns också ungdomar som håller sig undan och inte vill vara med de andra.

– En del ungdomar börjar med att vara på avdelningen i 30 minuter. Sedan ökar vi tiden i takt med att de känner sig tryggare och mer bekväma.

Livet efter SiS

När en ungdom mår bättre börjar förberedelserna för livet efter SiS. De får träna på vardagliga saker som att handla och laga mat. En del känner oro inför att flytta eftersom de tror att det finns en risk att de hamnar i drogmissbruk igen. Eller så vill de inte förlora den trygghet och struktur som finns på SiS.

– Vissa flickor som flyttat från SiS ringer till mig på jobbet och berättar när det går bra och att de har fått bättre ordning i livet. Det gläder mig att jag kanske har sått ett frö och bidragit till flickans utveckling.