Vi har placerat cookies på din dator för att ge dig en bättre upplevelse av webbplatsen. Läs mer om cookies och personuppgifter.

Jag förstår

Missbruksvård - LVM

Bildcollage - kvinna som läser tidning, man och kvinna som pratar på uteplats, män som äter

Klienterna inom LVM-vården har ett allvarligt missbruk av alkohol, narkotika, läkemedel eller blandmissbruk. Oftast har de många års drogberoende bakom sig och omfattande sociala och psykiska problem vid sidan av sitt missbruk.

Fyra av fem intagningar på LVM-hem sker som omedelbara omhändertaganden i ett akut livshotande läge. 

Syftet med vården enligt LVM (lag om vård av missbrukare i vissa fall) är att bryta ett livshotande missbruk och motivera klienten till frivillig behandling.

Vården får pågå högst sex månader. Så snart som möjligt ska vården övergå till vård utanför institutionen, så kallad § 27-vård. Vården kan då fortsätta på ett öppet behandlingshem, i familjehem eller genom att personen deltar i öppenvårdsprogram.

Den genomsnittliga vårdtiden är drygt fyra månader.

Socialtjänsten utreder – förvaltningsrätten beslutar

För att socialtjänsten ska omhänderta en vuxen missbrukare enligt LVM måste till exempel klientens läkare, socialsekreterare eller någon nära anhörig göra en LVM-anmälan till socialtjänsten.

Socialtjänsten gör sedan en utredning. Om utredningen visar att klienten behöver vård enligt LVM gör socialtjänsten en ansökan om tvångsvård hos förvaltningsrätten.

LVM-vården inleds med en utredning

Alla klienter inom LVM-vården får ett erbjudande om att göra en "SiS utredning LVM". Utredningen ligger till grund för planeringen av den fortsatta vården. En noggrann kartläggning av såväl missbruk och kriminalitet som psykiska, medicinska och sociala förhållanden ökar chansen att hitta rätt insatser för varje enskild klient.

Resultatet av utredningen samlas i ett dokument med behandlingsrekommendationer som lämnas till socialtjänsten. Klienten får också ta del av utredningens resultat. 

Metoder med stöd i Socialstyrelsens riktlinjer

Under vistelsen på LVM-hemmet får klienten omvårdnad och viss sjukvård. Samtidigt som institutionen utreder klientens behov och möjligheter inleds motivationsarbetet.

Metoderna som används på LVM-hemmen har stöd i Socialstyrelsens riktlinjer för vård och stöd vid missbruk och beroende. Motiverande samtal, Återfallsprevention och Community Reinforcement Approach (CRA) är några av dem. Personligt stöd och samtal i grupp är andra inslag, liksom att klienten deltar i institutionens dagliga aktiviteter.

Vård i annan form inom ramen för LVM

Klienten stannar på LVM-hemmet högst sex månader. Så snart som möjligt ska vården övergå till vård i annan form utanför institutionen, så kallad § 27-vård. Exempel på vård i annan form är vård vid ett annat behandlingshem, deltagande i öppenvårdsprogram eller familjehemsvård.  

En kort vistelse på LVM-hem bryter inte en lång period av missbruk. Långvarigt missbruk kräver behandling och stöd under lång tid, annars riskerar tiden i tvångsvård att vara bortkastad. Vi samarbetar under placeringstiden med klientens nätverk och placerande socialtjänst för att insatserna på LVM-hemmet ska följas av kvalificerade insatser efter utskrivning. 

Klienternas problem

De personer som kommer till oss är en mycket utsatt grupp. Det visar de intervjuer som LVM-hemmet gör när klienten blir inskriven. Klienterna har problem på i stort sett livets alla områden.

  • 5 av 10 saknar egen bostad
  • 3 av 10 har varit fosterhemsplacerade
  • 4 av 10 har enbart grundskoleutbildning
  • 3 av 10 har förtidspension eller sjukbidrag
  • 5 av 10 har allvarliga problem med sin fysiska hälsa
  • 4 av 10 har någon gång haft självmordstankar
  • 4 av 10 har någon gång vårdats inom psykiatrin
  • 3 av 10 har försökt ta sitt liv

Den genomsnittliga medelåldern vid intagning på LVM-hem är knappt 36 år.

Vad tycker klienterna?

De klienter som vill blir intervjuade när de blir utskrivna från LVM-hemmet.

  • 9 av 10 tycker av de fick ett bra bemötande när de kom till institutionen.
  • 6 av 10 tycker att de har fått hjälp med sina missbruksproblem.
  • 8 av 10 tycker att det alltid fanns någon i personalen att prata med och att de fått stöd av personalen att fundera över sin situation.