Rummet som stöd – inte begränsning

Hur påverkar rummets utformning ungdomars trygghet, handlingsutrymme och integritet? Det har Kristina Hansson, tidigare operasångerska och nu nyexaminerad inredningsarkitekt, utforskat i sitt examensarbete – med SiS-hemmen som utgångspunkt.

Efter 20 år som fast anställd i Kungliga Operans körensemble valde Kristina en ny bana: inredningsarkitektur och möbeldesign. I sitt examensarbete har hon haft ungdomshem på SiS som utgångspunkt tagit fram både visionära och konkreta idéer för hur det egna rummet kan bli en aktiv del i barn och ungas återhämtning och utveckling.

– Jag har påverkats mycket av min bakgrund inom scenkonsten, av gestaltningar som kretsar kring kris och tragedi. Jag vill inte väja undan för de svåraste frågorna – det syns i valet av tema för mitt examensarbete, säger hon.

Tidigt i utbildningen väcktes intresset för psykiatriska vårdrum och tvångsvård. Men det var när hon började läsa om SiS som något verkligen väcktes.

– Jag blev både illa berörd och peppad – det finns så mycket att förändra.

Rum för återhämtning

Med utgångspunkt i en standardplan för ett SiS-hem har Kristina skapat prototyper för möblering, förvaring och ytskikt där trygghet, integritet och egenmakt står i centrum. Hon har bland annat flyttat sängens plats för att skapa insynsskyddat rörelseutrymme och designat en “klotterkoja” – en sovhörna där barnen kan rita på den pappersklädda sängstommen som en form av uttryck och bearbetning.

– Ett nytt vitt ark, som enkelt och billigt kan lappas över eller bevaras. Det handlar om att ge barnen något eget.

Kanske har barn och unga på SiS-hem inte så många ägodelar med sig?  Därför har förvaring som synliggör deras kläder och andra ägodelar blivit viktiga detaljer i utformningen av rummet t ex en liten hylla som även kan vara en krok för kepsen eller hoodien. Jag vill att dessa identitetsbärande föremål ska få en synlig plats i rummet.

Att arbeta med ytskikt och ljus är centralt i Kristinas idéer. Även små inslag, som en saccosäck eller en gardinkappa, kan göra stor skillnad i en institutionell miljö.

– Många rum idag ser ut som de gör av säkerhetsskäl. Men det går att tänja på gränserna, lekfullt och med respekt.

Exempelbild som visar hur ett SiS-rum kan se ut.

Lyssna istället för att anta

Projektet har fått namnet ”Skalskydd”, en medveten vändning på begreppet.

– Barnen behöver känna sig skyddade från blicken in i rummet om de vill. Genom till exempel semitransparenta ytor skapas olika små zoner, rum i rummet,  som möjliggör en större upplevelse av kontroll för den som bor i rummet. Det handlar om människovärde på en basal nivå.

I samtal med forskare och arkitekter har Kristina fått insikten att lösningar inte kan komma uppifrån.

– Man måste möta ungdomarna där de är och ge dem verktyg att påverka sin miljö, förklarar hon.

Ett nytt fält att forma

Kristina ser detta som början på något större – ett område där inredningsarkitektur har mycket att bidra med.

– Jag är stolt över att ha lyft fram tvångsvårdens miljöer inom ramen för min utbildning på Konstfack. Det är dags att prata om dessa rum och synliggöra dem även inom forskning vid vår institution.

Budskapet från examensarbetet?

– Jag skulle säga att huvudbudskapet är självbestämmande genom kreativitet. Att skapa sin miljö – om man bara får förutsättningarna.