Statens Institutionsstyrelse - till startsidan Det gäller livet.

Långa texter

Du är inte ensam om att må dåligt!!!

Jag bor tillsammans med en tjej, vi kan kalla henne Emma, på en instution i Småland. Vi bor på en öppen avdelning och får ta mycket ansvar själva och så. Och nu i helgen så har det varit jätte mycket bråk runt henne. I Fredags så bråkade hon och hon "spydde" och hon ville verkligen ha all uppmärksamhet av allt och alla. Vid 22.45 på fredags kvällen så sprang hon ut på området, personalen sprang efter och hon bråkade så mycket att hon hamnade på isoleringen på en annan avdelning. Ja kände verkligen att ja inte orkar med henne mer, ja är så trött på henne. Hon verkar liksom tro att hon är den enda som mår dåligt. Men bor man på ett behandlingshem så mår man inte bra. I lördags så bråkade hon så att hon fick rummet, så den dagen var ganska lugn eftersom hon inte fick vara ute på avdelningen.

På söndagen så var allt bra till en början, sen på eftermiddagen så blev det tjafs igen. Vi skulle åka och hämta en annan tjej som hade varit på permis, och vi hade precis ätit och Emma sa till personalen, vi kallar henne Madde, att – jag tänker inte plocka i ordning efter maten eftersom jag har gjort maten. Då blev Madde sur och började skrika på Emma att hon skulle gå in på sitt rum. Men det gjorde inte Emma och så tjafsade dom massor med varandra.

Madde försökte att få tag i någon personal på någon annan avdelning som skulle kunna komma och "vakta" Emma medans jag och Madde hämtade Karin från sin permis. Men det fanns ingen personal som kunde komma så vi fick åka allihopa. I bilen så pratade Emma med mej och så skrek Madde att hon skulle hålla käften och att hon skulle få fan för detta. Emma tjafsade lite först men sen så satt hon tyst.

När vi kom fram till stationen så sa Emma nåt till mej och då började Madde gapa på henne att hon skulle hålla käften och ja höll på att skämmas ihjäl så ja sa till dom att om inte ni håller käft så går ja tillbaka till bilen och sätter mej.

Sen när vi kom tillbaka till avdelningen så gick Emma in på rummet och satt där till 20.00, då hon kom ut och så åt hon kvällsmat. Sen när personalen sa till henne att hon skulle gå in på sitt rum så sa hon att – nej, jag har inte ätit upp och så gick hon och hämtade mer mat, men hon var inte hungrig, hon bara gjorde så för att personalen skulle bli arga på henne, bara för att jävlas.

Sen när klockan var halv 9 så kom Madde och Henrik, personal, ut från kontoret och sa att nu går du in på ditt rum. Men Emma vägrade och så sprang hon iväg och persoanlen gick efter och till sist så gick hon in på sitt rum.

Det var så skönt att hon hade rummet eftersom att det hade varit så mycket hela helgen, jag var verkligen trött på henne, jag kände att ja hade lust att, ja vet inte, aså strypa henne eller nåt, det låter hemskt men ja var så jävla trött på henne.

Sen i dag, måndag, på morgonen så åt hon ingen frukost eller nåt. Man går liksom och väntar på att hon ska göra nåt som inte är bra, det är jämt nåt me henne. Mår någon annan elev dåligt så måste hon må ännu mer dåligt bara för att hon vill ha all uppmärksamhet.

Ja blir så jävla trött på henne, vi andra som också bor med henne behöver ju liksom uppmärksamhet också, det är ju inte bara hon som mår dåligt, vi är tre stycken till som bor här och som också mår dåligt. Men hon kan inte se att vi andra mår dåligt eftersom att då bryr sig personalen mer om oss och inte om henne. Personal säger till oss andra elever att vi inte ska bry oss om vad hon gör utan att vi ska sköta oss själva och våra problem. Men om Emma bråkar hela tiden så blir det ju "vårat" problem efter att vi får leva och bo med henne, vi får höra på hela tiden, och det är jobbigt.
Stumpan 15

En pojkes liv

Det föddes en kille, den 8 april 1965. Hans namn var Stefan. Han hade det väldigt svårt i sin familj. Mamma mådde dåligt och pappa var aldrig hemma. Han hade också en bror som heter Olof.

Stefan var 3 år när han började på dagis med sin 2 år äldre bror. En dag när Stefan kom hem så satt hans pappa och kollade på tv:n men Stefan ville leka med tv:n. Så Stefans pappa började slå honom i ryggen helt okontrollerat.

Dagen därpå sade Stefans bror Olof till deras dagisfröken att pappa slog Stefan. Och socialen kom och hämtade både Stefan och Olof. Socialen bestämde sen att Stefan och Olof skulle bo i fosterfamilj. Stefan och olof blev körda till en fosterfamilj när Stefan bara var 4 år, och Olof var då 6 år.

Dom kom till en familj med en mamma, pappa och tre syskon. I början funkade det väldigt bra, med tiden började fosterföräldrarna att tycka illa om dom biologiska föräldrarna. När Stefan var 5-6 år berättade han att han hade råkat ut för sexuella övergrepp och hans bror Olof också. Fosterföräldrarna såg så allvarligt på det så dom anmälde det. Stefan och hans bror Olof åkte in till polisen en månad senare och fick sitta i förhör. Det var en kvinnlig polis som höll förhöret. Stefan berättade det han hade varit utsatt för, Olof gjorde likadant. Det gick några månader innan dom fick höra nåt mer från polisen. När brevet kom stod det att berättelserna inte stämde överens. Olof hade sagt något helt annat än vad Stefan hade berättat.

Alltså blev det inget mer om det. Julen 1972 när Stefan var 7 år ringde Stefan och Olofs morfar till fosterfamiljen och undrade om barnen kunde få komma hem under nyår. Men fosterfamiljen ville inte det, dom sa till Olof och Stefan, ifall dom ville åka hem var dom inte välkomna tillbaka. Den julen blev hemsk för Stefan och Olof. Dom visst ju inte vad som skulle göra. Dom ville ju vara kvar i den familjen dom hade kommit till, men ändå träffa sina riktiga föräldrar. Men så blev det inte, dom åkte inte hem.

När Stefan började komma upp i puberteten började det bli jobbigt, både för han och fosterfamiljen. Dom bråkade för minsta lilla. En dag kom Stefan hem från skolan och fick reda på att fröken hade ringt hem. Stefan hade mobbat en tjej i skolan och då blev fostermamman så arg att hon började lugga honom och då försökte Stefan komma loss, och råkade slå till fostermamman på armen så att hon fick ett blåmärke.

När fosterpappan kom hem och hörde det, blev han rasande och sa: "kom med ut". Och Stefan gjorde ju som han sa och följde med ut. Fosterpappan tog tag i en yxa och högg av lite grenar från ett träd och gick in på logen med Stefan. Fosterpappan sa åt honom att dra ner byxorna och Stefan gjorde som han sa åt honom. Fosterpappan började gapa åt Stefan: "Om dus lår min fru igen så gör jag mig olycklig på dig". Sedan började han piska Stefan i baken med riset. Sen bad han Stefan dra upp byxorna igen, så sprang Stefan in på toaletten och satte sig ner och grät.

Nu hade det gått för långt, tyckte Stefan. Han sa till sina fosterföräldrar att han inte ville bo kvar där längre, och dom började packa hans grejer och dagen därpå i skolan kom socialen och hämtade honom och sade: "Vi har hittat en ny familj åt dig". Stefan suckade men det var ändå skönt att slippa denna elaka familj. Hans bror Olof bodde kvar några år men när han fyllde 18 så flyttade han ihop med en tjej.

Och hur gick det med Stefan? Jo han flyttade också till en lägenhet med en tjej och nu lever han med sin egen familj han har 4 barn och han älskar sin familj. Han har även kontakt med sin biologiska mamma och pappa, och dom har jättebra kontakt idag. Olof och Stefan umgås varenda dag. Och nu får vi hoppas att dom lever lyckliga i hela sitt liv.
Björn

En fredag efter skolan

Det var en solig sommardag. Jag och några kompisar hade bestämt att vi skulle åka till Örebro för att bada i simhallen sen skulle vi till en fest. Jag började packa ner handduk och badbyxor i min väska. Jag frågade pappa om jag kunde få låna pengar av honom och han gav mig tusen kronor. Jag ringde till Andreas och frågade när han skulle komma och hämta mig och han sa att han inte kunde det för han hade börjat att dricka så jag fick gå hem till honom.

När jag kom hem till Andreas sa han att vi skulle ta A-traktorn ner till stationen. Ingen av oss ville gå till stationen i Laxå. Det var alltför långt..

När vi kom till stationen så satt några kompisar som skulle med. Dom sa att tåget var försenat, så jag ringde till en tjej som skulle möta oss på stationen i Örebro och sa att tåget kunde bli försenat några minuter.

Där vi satt på tåget så började en av killarna att ta fram en flaska Martini och en flaska Coca Cola. Dom frågade vad jag hade med mig och då tog jag fram en liten dunk hembränt och dom frågade hur många procent den hade och då sa Andreas att det var ca 85 procent.

När vi kom fram till Örebro-centralen så bestämde vi oss för att gå till festen på en gång. När vi kom fram dit festen skulle vara så sa Andreas att det kunde bli bråk för det var ett Örebro-gäng som hade bråkat med oss förut som skulle komma dit. Så gick vi in dit och så sa hon som hade festen att det skulle vara lugn fest utan bråk och vi sa att vi inte skulle bråka med någon. Jag och Andreas satte oss i köket och började prata och han sa att skulle ta fram dunken med h-b, så jag tog fram den och ställde den på bordet. Jag kollade på köksklockan och sa till Andreas att klockan började bli mycket, men han sa att klockan var bara barnet. Sen sa Andreas att vi måste gå nu om vi skulle hinna med tåget. Så vi började packa ihop våra saker, men då kom dom från det där gänget som hade bråkat med oss. Vi sa att vi inte ville ha något bråk, men dom började knuffa på mina kompisar och dom knuffade tillbaka.

Då blev ett slagsmål i hallen, men då ringde grannarna till polisen och dom skulle komma på några minuter. Då började vi springa därifrån, så när polisen kom dit så var vi borta från platsen.

Vi sprang till Örebros centralstation. När vi kom fram till perrongen så kom tåget in.

När vi kom fram till Laxås station åkte jag och Andreas hem till mig för att han inte vågade åka hem eftersom han hade druckit. Han får inte dricka alkohol för sina föräldrar. Andreas föräldrar går till kyrkan varje söndag.

Efter några dagar stod det i tidningen att det hade varit bråk på en privat fest, så när polisen kom fram till festen så var gärningsmännen borta. Det blev en utredning, men gärningsmännen var på fri fot.
Jonas

Min lyckliga dag i hela mitt liv

Mitt namn är Jessica och är nu 15. Det var såhär att jag gick på en skola i Malmö och där gick jag tills jag gick i sjuan.

Vi skulle ha en bal eller något sådant men jag hade ingen att gå med så jag kunde inte göra det. Jag hade velat gå med den killen som jag tyckte så mycket om och det var Joakim… Och jag hade gillat Joakim i nästan 1 år… Han var en av dom mest populära killarna som gick på vår skola. Och han var tillsammans med vår populära tjej på vår skola och hon hette Jonna…

Men det var ju inte hela världen.

Du var den killen som var den sötaste killen på skolan!! Tyckte jag i alla fall. Alla mobbade mig och dom höll nästan alltid på med att skrika fula saker till mig… Men när jag såg dig så klarnade jag alltid upp så fort du kom. Jag kunde inte gå fram till dig för då skulle jag skämma ut dig framför dina kompisar… Jag ville göra det, men något sa stop för det, och det var min kompis Linnéa som jag hade pratat med hela vägen hem efter skolan. Hon varnade mig för Joakim… men jag brydde inte mig om vad andra sa om han för jag tyckte om han ändå.

Jag kom till skolan en vecka senare för jag hade varit sjuk… Men när jag kom till skolan så hade redan ringt in och jag tog det lugnt för vi hade bara samling. Men jag gick till mitt skåp för att lämna in min väska och när jag kom in till korridoren så såg jag något stå vid mitt skåp, jag gick närmre och närmre och sen när jag väl hade kommit till mitt skåp så stod Joakim där och väntade på mig! Jag gick fram till mitt skåp, men jag visste inte vad jag skulle säga till han, men jag bad honom flytta på sig. Och han flyttade på sig snällt. Men innan jag hann säga något annat så frågade han mig om han och jag kunde gå på balen tillsammans?? Men jag frågade han om han inte var tillsammans med Jonna, men han sa till mig att han hade gjort slut med Jonna. När han sa det till mig så klarnade jag upp som en sol. Jag hade velat gå med han på balen sen den dagen jag fick reda på att vi skulle ha bal, men jag sa "ja". Men det var ju en liten sak som inte var bra och det var att jag skulle gå med mina kompisar. Men dom sa att jag fick välja mellan han eller dom?!? Men jag hade inget val… Men jag valde ju Joakim såklart för det är han jag har drömt om i hela mitt liv sen den dagen jag såg han. Men jag visste inte om jag skulle gå dit och träffa honom, för jag visste inte om han flippar med mig.

Men när kvällen närmade sig så sa min mamma till mig att jag kommer ha det ganska bra och att jag kunde gå med någon som jag tyckte om så jag gick dit i alla fall och han stod där och väntade precis som när han stod vid mitt skåp. Han och jag gick till balen och hade jätte trevligt…

Jag skulle vara hemma vid tolv och jag sa att jag skulle vara hemma vid tolv och han tog det lugnt i alla fall!!

Och när vi gick från balen så tittade Jonna och jag bara log mot henne. När vi gick ut ur entrén så tog han min hand och det fick mig att känna mig trygg när jag gick med han i handen!!! Men när vi närmade mitt hus så stannade han mig och kysste mig. Och jag vill det. Under tiden som han och jag stod så tänkte jag att " jag ville inte bli utnyttjad av han heller!!"

Men vi stod där en liten stund och så kom jag på och jag var tvungen att avbryta det vi höll på med men jag ville inte det! Jag vet inte vad jag skulle göra så jag stod där i en stund! Men jag sa till han sen att jag ska nog gå in nu! Och han tog det bra och sen följde han mig till dörren och jag sa att jag ska gå och sen ville jag kyssa honom, men jag vågade inte, men sen sa han att han ville viska mig något men istället så kysste han mig och jag var inte beredd på att han skulle göra så, men jag gjorde ingen ting. Min mamma var en sån som alltid skulle skämma ut mig framför en kille eller en kompis. Hon tittade ut genom fönstret och gjorde hjärtan till mig och Joakim bara log mot henne. Jag blev lite röd i ansiktet men Joakim sa att det var inget. Sen så gick han och jag gick in till mig, jag vände mig om och tittade långt efter Joakim. Jag var överlycklig så jag visste inte vad jag skulle göra. Eller vad som kommer hända med mig och Joakim det vet ingen annan.

Man får väl se..
Jessica

Älskar, älskar inte, älskar, älskar inte, älskar, älskar inte, älskar…

Jag satt där på trappan o väntade på att Johan skulle komma o hämta mej. Johan var skolans snyggaste kille o jag hade äntligen lyckats fånga honom i mitt nät, mina kompisar sa direkt när dom fick reda på att vi var tillsammans att det kommer att ta slut inom en vecka eller två men nu sitter jag här o väntar på honom o nu har det gått en månad!

Igår frågade hen mej om jag älskade honom o jag visste inte vad jag skulle svara. Kan man älska någon efter en så kort tid? Jag satt där o väntade o så hörde jag hans moppe nere vid vägen, o där kom han!! En puss på munnen o så var vi på väg till skolan. Han släppte av mej o vi bestämde att han skulle hämta upp mej efter skolan o åka hem till honom för han hade en överraskning där till mej.

Det pirrade verkligen i min mage hela dagen för jag var så nervös för vad det var han nu hade hittat på! Jag tänkte att alla människor som trodde att det snart skulle ta slut mellan Johan o mej skulle få fel. Det skulle hålla mellan oss…länge!

Skoldagen gick snabbt o jag gick ut för att vänta på att Johan skulle komma o hämta upp mej. När jag stog ute vid cykelställen o väntade kom Johanna o Sara fram till mej.

Sara var den typen som hör alla skvaller o gärna sprider dom vidare. Nu kom hon fram till mej med Johanna i släptåg o tittade på mej o så sa hon:

- Går det bra mellan dej och Johan eller?

- Ja, svarade jag, det går toppen.

- Jag vill ju inte vara taskig men det går rykten om att han bara är tillsammans med dem för… Hon drog ut på svaret men fortsatte…- få dej i säng.

- Det stämmer inte skrek jag till henne.

- Nej det kanske det inte gör svarade hon mej, men det sägs att hans lilla överraskning i dag ska sluta i sängen…

- Nu tycker jag att du ska gå, svarade jag o vände mej bort.

Dom gick o jag hörde Johanna fnissa lite, jag förstod att dom sa så för att dom ville få isär mej och Johan men hur kunde dom veta om att Johan hade en överraskning till mej? För om det skulle bli en överraskning så skulle han väll inte berättat det för någon?

Johan dök plötsligt upp, jag hade en konstig känsla i magen…jag var inte lika glad längre men jag försökte att inte visa det. Johan hoppade av moppen o kom fram o gav mej en puss o så gav han mej en ros.

- För att jag älskar dej…

- tack…var det enda jag fick fram.

Jag satte mej bak o så körde vi hem till Johan. När vi kom in i hallen kände jag lukten av mat o det luktade verkligen underbart!!! Johan tog min hand o ledde in mej i köket. Drog fram stolen o jag satte mej o han körde in mej vid borde o så satte han sej ner själv.

Det var underbart dukat med ljus o fina glas o röda duk och röda servetter. Det enda jag fick fram var

- Vad underbart, men hur har du hunnit med detta?

- Med lite skolk, svarade Johan mej o så smailade han.

- Nej du sa han, jag fick ledigt dom två sista lektionerna för att jag skulle göra en överraskning till min flickvän.

Jag gav honom världens smail, men blev lite generad…

Johan hällde upp varsitt glas vitt vin o lyfte glaset o sa

- För oss två, älskling!

- För oss två, svarade jag!

Vi tog varsin klunk o så satte vi ner glasen. Johan serverade mej av den underbara maten som han hade lagat till. Han bjöd på Black and White. Det smakade verkligen underbart!

Efter att vi hade ätit satte vi oss i soffan o tittade på Titanic tätt tillsammans. Johan började till o med gråta när det var som sorgligast i filmen när många människor låg ihjälfrusna i vattnet. Det trodde jag aldrig om honom.

Efter filmen så harklade sej Johan o så vände han sej mot mej. Jag frågade honom mjukt om det var nåt. Han tog upp två ringar ur fickan o frågade om jag ville förlova mej med honom. Jag blev så glad att jag skrek ja rakt ut o flög om halsen på honom. Johan bara skrattade. Den natten sov jag över hon Johans men vi bara sov!

Nästa dag när Johan släppte av mej utanför skolan så stod Sara o Johanna där o väntade på mej. Johan gav mej en puss o så åkte han. Vi hade bestämt att han skulle hämta upp mej efter skolan på eftermiddagen. När Johan körde iväg så kom Johanna o Sara fram till mej. Sara skrattade lite o frågade:

- Jaha, fick han dej i säng eller?

- Nej skrattade jag. Jag lyfte upp min hand med min nya ring o så log jag mot Sara. Ha, sa jag, han fick inte det men han o jag är förlovade. Där fick du.

Sara sa inget utan bara vände på klacken o gick med Johanna i släptåg.

Nu vet jag att Johan verkligen älskar bara mej!
Janna