Skolforskning: Åratal av skolfrånvaro vänds på SiS

”Du måste fatta att den här skolan asså, det är den bästa skolan jag har varit på, typ nånsin”. På ett ungdomshem någonstans i Sverige hyllar brottsdömda Imran skolan inför forskare, som undersöker villkoren för elever med intellektuell funktionsnedsättning, IF. Idag kom forskarnas rapport och mönstret är tydligt: åratal av skolfrånvaro vänds på SiS till närvaro och lärandelust. 

I rapporten Förhoppning, undran och ovisshet redogör forskarna Martin Hugo och Jörgen Frostlund, för hur utbildningen organiseras och upplevs av elever med intellektuell funktionsnedsättning. För ungdomarna blir SiS skola en vändpunkt.

− De beskriver att de blir sedda, lyssnade på och får individanpassad undervisning. De utvecklar en positiv lärandeidentitet och en ökad tilltro till den egna förmågan att lära, säger Martin Hugo.

Att upptäcka att man faktiskt är bildbar ger en ny självbild och en iver att ta igen det man förlorat. Framtidstron väcks. Mohamed förklarar:

”Nu är det roligt att komma hit och jobba och sånt […] att få lära sig, man kommer framåt […] man blir mer, jag vet inte om det är självständig, alltså man står på benen själv.”

Många elever berättar att de fick stöd i sina gamla skolor också, men att de inte förmådde ta emot det. Barn och ungdomar med IF är tre gånger mer våldsutsatta än andra, och våldet sker både hemma och i skolan. Att koncentrera sig på lektionen blir övermäktigt och vissa tar sin tillflykt till gatan. Där väntar gäng-groomingen.

Undervisning för elever med IF – outforskat trots överrepresentation

Intellektuellt funktionsnedsatta är överrepresenterade på SiS. Drygt 6 procent har en fastställd IF-diagnos jämfört med cirka 1,5 procent av Sveriges totala elevpopulation. Ändå saknas forskning på området, något som rapporten nu råder bot på.

Rapporten visar att eleverna får undervisning på sina villkor och att de gör stora framsteg.

Rektorn: ”De klarar sig väldigt bra”

Det ska sägas att bara en tredjedel av eleverna med IF går i anpassad skola, det som förr hette särskola. Det beror på att de varit inskrivna i vanlig skolform innan de hamnade på SiS, vilket bara kan ändras genom en utredning av hemkommunen – en utdragen process.

Men SiS skola är i grunden utformad för att möta svaga elever – lärartätheten är hög och specialpedagogerna många. Därför fungerar många elever med IF även i vår vanliga skola.

− De klarar sig väldigt bra tack vare att vi har små grupper och arbetar så pass ungdomsnära. Det gör att vi kan planera individuellt och fånga upp alla elever utifrån deras egna förutsättningar. Det gäller alla ungdomar oavsett diagnos, säger Hampus Hagman, rektor på Bärby ungdomshem i Uppsala. 

Problemet, enligt Hampus Hagman, uppstår snarare när eleven lämnar SiS. Då behöver hemkommunen se till att eleven snabbt hamnar i rätt skolform, det vill säga anpassad skola. Annars halkar hen snart ohjälpligt efter och konsekvenserna kan bli ödesdigra. För eleven. För samhället.

Samspelet mellan behandlingspersonal och skolan – en framgångsfaktor

Efter fältstudier på åtta ungdomshem har forskarna reflekterat över framgångsfaktorerna, som stavas skickliga och dedicerade lärare och rektorer. Men forskarna framhåller också samspelet mellan behandlingspersonal och skolan. När behandlingspersonalen, som många ungdomar knyter an till, visar att skolan är viktig betyder det något. 

− Vi har sett väldigt fina exempel på hur behandlingspersonalen aktivt arbetar för att få ungdomarna till skolan och hur de är med i klassrummet och hjälper till. När det finns en samsyn kring att skolan är central i vården är mycket vunnet, säger Martin Hugo.

Rapporten tar också upp vikten av anpassade lokaler för att möta ungdomarnas behov.

− Om skolans lokaler inte är ändamålsenliga kan även de bästa pedagogiska resurserna bli mindre effektiva, konstaterar Jörgen Frostlund.