SiS driver på för samordnad individuell plan
För den som är placerad på SiS är vägen tillbaka till ett fungerande liv komplex. Josefine, Edvin och Andreas arbetar som behandlingssekreterare på ett av SiS LVM-hem. De har alla fått uppleva hur Samordnad Individuell Plan (SIP) kan förändra liv – särskilt när planeringen för livet efter SiS startar i tid och anhöriga bjuds in.
På LVM, det vill säga SiS missbruksvård, är vuxna placerade som har ett skadligt bruk och beroende, ofta i kombination med psykiatriska svårigheter.
– I de flesta fall är SIP ett otroligt hjälpsamt verktyg för vår målgrupp och deras eftervård. Många av våra klienter har minnesproblem och saknar anhöriga som kan stötta dem. De har ofta en mängd olika kontakter med sjukvård, öppenvård och socialtjänst. När det finns en SIP blir hela processen mycket smidigare, berättar Josefine.
Tidig planering är nyckeln
SiS har inget formellt ansvar för eftervården, men medarbetarna på SiS driver alltid på för att planeringen på hemmaplan ska komma igång. Målsättningen inom LVM är att klienten inom tre månader ska kunna flytta till vård i öppnare former, en så kallad § 27-placering.
– Eftersom det är så många aktörer inblandade är det svårt att hitta datum där alla kan ses. Det fungerar dåligt att dra igång en SIP när det bara är tre veckor kvar av placeringen. Vi vill lyfta frågan inom en till två månader in i LVM-vården, betonar Edvin.
Anhöriga ger en bredare bild
Behandlingssekreterarna peppar alltid klienterna att ta med sina anhöriga till alla möten på SiS, inte bara när det gäller SIP.
– Det ger både oss och socialtjänsten en bredare bild av situationen. Vi får en viktig historik kring personens problematik, och de anhöriga kan förmedla de behov de faktiskt har sett på hemmaplan, säger Andreas.
Josefine, Edvin och Andreas tar konkreta exempel från vardagen som belyser hur samarbete och en välplanerad SIP kan förändra allt:
Full samordning från start för en yngre klient
I ett fall med en yngre klient fanns ett stort behov av samordning. Två olika sjukhusavdelningar, vårdcentralen samt socialtjänstens vuxen- och funktionsstödsavdelningar behövde kopplas ihop. Det som gjorde att SIP fungerade bra här var:
- Tidig start: Redan två månader in i LVM-vården initierade en drivande socialsekreterare planeringen.
- Gemensam linje: Alla aktörer var insatta i klientens bakgrund och medverkade från start till mål, i stället för att komma in i slutet av vårdtiden.
- Resultatet: Klienten fick en utslussning nära sina vårdkontakter och en daglig sysselsättning i form av ett arbete.
Det lilla extra gav trygghet och sjukersättning
I ett annat exempel hade en äldre herre i mycket dåligt fysiskt och psykiskt skick en stor önskan att få sjukersättning – en process som kräver ett oerhört omfattande jobb. Det som gjorde att SIP fungerade bra här var:
- Tydligt nätverk: En engagerad socialhandläggare samlade Försäkringskassan, vårdcentralen och den lokala öppenvården i ett tidigt SIP-möte och ordnade alla läkarintyg.
- Samarbete över gränserna: Under utslussningen samarbetade SiS med ett HVB-hem i glesbygd där personalen ställde upp och skjutsade till aktiviteter.
- Resultatet: Sjukersättningen beviljades och allt var klart vid utskrivningen. Socialsekreteraren var mycket engagerad och ordnade exempelvis boende i ett flerfamiljshus mer centralt, där klienten kunde känna sig trygg gentemot gamla umgängeskretsar, inför utskrivningen.
Anhörig och engagerad handläggare vände ambivalens
Det tredje exemplet handlar om en äldre man som skulle gå i pension. Han hade stora fysiska besvär men tackade nej till de flesta erbjudna insatserna och ville inte prata om sin beroendeproblematik. Det som gjorde att SIP fungerade bra här var att:
- Hustrun var med som stöttepelare: Klientens fru var med på alla möten. Med stöd från SiS-personalen och en engagerad socialsekreterare fick frun utrymme att lyfta de faktiska behoven på hemmaplan, vilket hjälpte till att hålla dialogen professionell och fokuserad på beroendet.
- Tydlig information sänkte tröskeln: Genom SIP-mötet fick paret veta vilka insatser som fanns att få i hemmet – allt från rollator och fysioterapeut till anpassat stöd från Beroendecentrum för att minska drickandet.
- Resultatet: Kontakten med socialtjänsten förändrades till något djupt positivt för hustrun, som tidigare känt att de hade ”plockat hennes man ifrån henne”. Hon blev starkt engagerad i mötena, skrev ner allt i kalendern och bevakade ansvarsfördelningen. Klienten tackade slutligen ja till både sjukvård och öppenvård.
Engagemang och valmöjligheter avgörande
Utbudet av projekt och resurser varierar stort mellan olika kommuner, och en SIP är ingen automatisk en garanti för att allt ska gå vägen. Det krävs insikt och engagemang från alla inblandade.
– Får vi en engagerad handläggare på socialtjänsten, som har ett team bakom sig, kan detta väga minst lika tungt i en mindre kommun som i en stor kommun för en bra eftervård för klienten. Oavsett förutsättningar pushar vi på SiS alltid för eftervårdsplanering och aktiviteter. Den placerade ska alltid få ett val – det håller vi hårt på, avslutar Josefine, Edvin och Andreas.