SFA-placerade kvinnors upplevelser kartläggs

SFA är en vårdform för unga och vuxna med komplexa psykiska svårigheter som kan skada dem själva eller andra. En ny studie har lyssnat till sex kvinnors berättelser om hur de upplever SFA inom SiS missbruksvård.

Studien är genomförd av Tiara Larsson, legitimerad psykolog inom SiS och specialist i neuropsykologi. Den lyfter fram en viktig insikt: beroende är sällan ett val, utan bör förstås utifrån att neuropsykiatriska svårigheter, psykisk ohälsa, traumatiska erfarenheter och andra svåra livsomständigheter hänger samman. För att vården ska fungera måste den ta hänsyn till hela människan – inte bara symtomen. Det handlar om att förstå varför någon mår som den gör, och att erbjuda behandling som är både kunskapsbaserad och individanpassad.

Trygghet och struktur – men också längtan efter frihet

SFA är utformat för att erbjuda klienter (vuxna som är placerade inom SiS missbruksvård, LVM) ökad trygghet och stabilitet. Den mindre gruppen, fasta rutiner och närvarande medarbetare skapar en lugnare miljö som kan minska ångest och paranoia. Deltagarna beskriver hur de får möjlighet att fokusera på sig själva i en miljö där kaoset från livet utanför och inom dem själva hålls på avstånd.

Samtidigt väcker den intensiva vården blandade känslor. Den ständiga närvaron av personal kan upplevas som påträngande, och vissa personer saknar större personlig frihet och fler meningsfulla aktiviteter. Det handlar om en balansgång – mellan trygghet och självbestämmande, och mellan struktur och flexibilitet.

Personalens roll – nyckeln till tillit

Det som gör störst skillnad är hur medarbetarna bemöter klienterna. När behandlingspersonalen visar stabilitet, empati och förmåga att lugna i svåra situationer, skapar de tillit. Deltagarna betonar vikten av att personalen förstår deras komplexa behov – att se bakom beroendet till de trauman, neuropsykiatriska svårigheter eller psykiska problem som ofta ligger till grund för det.

Om personalen däremot saknar erfarenhet eller inte lyckas möta den placerade personen där den är, uppstår otrygghet. Det visar hur avgörande det är med kontinuerlig kompetensutveckling och handledning –för att säkerställa att vården bygger på evidens och individanpassade lösningar. Inom SiS bör psykologernas kunskap fungera som ett stöd till övrig personal.

Att bryta stigmat och bygga en meningsfull vård

En utmaning är att vården sker inom ramen för tvång, vilket kan skapa ett "socialt vakuum". Hur skapar man meningsfullhet när friheten är begränsad? Här pekar studien på vikten av:

• Tillitsfulla relationer – där personen känner sig sedd, respekterad och lyssnad på.
• Aktivitet och delaktighet – för att motverka känslan av att vara instängd och understimulerad.
• Personcentrerad vård – där personens egna mål och behov står i centrum.

Framtidens vård – kunskap som gör skillnad

Resultaten visar att SFA kan vara en viktig pusselbit i vården av människor med komplexa vårdbehov. Genom att kombinera specialistkompetens – som neuropsykologisk och traumapsykologisk kunskap – med ett varmt och individanpassat bemötande, kan vården både ge trygghet och motverka stigma kring beroende och psykisk ohälsa.

Målet är en vård där den som är placerad på SiS inte bara överlever, utan får verktyg att bygga ett bättre liv, att leva – även efter tiden på SiS-hemmet. Det kräver mod att se hela människan, och en vilja att ständigt utveckla vården utifrån de som faktiskt lever i den.

SFA rymmer både styrkor och utmaningar, men är nödvändig för dem som behöver intensivt stöd. Genom att lyssna på de placerade och omsätta deras erfarenheter i praktiken, kan vården på SiS bli både tryggare och mer meningsfull för alla inblandade.