Frågor och svar om LVM-vården

FAQ LVM-vården

  • Vad är LVM-vård?

    Syftet med LVM-vården är att klienten ska bli motiverad att arbeta med sina missbruksproblem och efter LVM-tiden fortsätta med frivillig behandling i någon form.

    Om socialtjänsten får information om att en person i kommunen har ett allvarligt missbruk ska socialtjänsten göra en utredning om personens behov av vård. Om utredningen visar att personen behöver omhändertas gör kommunen en ansökan till förvaltningsrätten som beslutar om tvångsvård.

    När förvaltningsrätten har beslutat om tvångsvård kontaktar socialtjänsten SiS placeringsenhet som, i samråd med socialtjänsten, anvisar plats på en av våra institutioner.

    LVM-vården får pågå i högst sex månader. Till LVM-tiden räknas vård i LVM-hem, § 27-vård och sjukhusvård. Vården hos SiS är en del av en längre vårdkedja där eftervården i hemkommunen spelar en avgörande roll.

  • Vad händer när man kommer till LVM-hemmet?

    När klienten har blivit inskriven vid LVM-hemmet välkomnas man till verksamheten och personalen presenterar sig. Tillsammans går man igenom de tillhörigheter som klienten har med sig och avgör vad som kan tas med in på avdelningen. De andra sakerna förvarar SiS åt klienten tills utskrivning.

    Visitering och kroppsbesiktning

    Farliga föremål eller droger får inte komma in på avdelningen. Om personalen misstänker att klienten har med något som inte är tillåtet på avdelningen kan de besluta att undersöka kläder och väskor. Om det behövs har de rätt att göra en ytlig kroppsbesiktning. Då får personen ta av sina kläder och personalen granskar kroppen utan att röra vid den.

    Vid inskrivningen får klienten reda på vad som kommer att hända den närmaste tiden på avdelningen. Varje klient får en kontaktperson som de kan vända sig till om de har frågor om något.

    Information om rättigheter och särskilda befogenheter

    Alla får vid ankomsten information om hur man ska göra om man vill klaga på vården eller överklaga beslut. De får också information om det som kallas särskilda befogenheter, till exempel att personalen får kroppsvisitera intagna. Personalen går igenom informationen med den intagne.

    Drogtest

    Om personalen misstänker att en klient är påverkad av alkohol eller något annat berusningsmedel kan de be personen att göra ett urinprov, blodprov eller utandningsprov.

    Intervju för att kunna planera behandlingen

    Efter inskrivningen får den intagne frågan om han/hon vill göra en så kallad DOK-intervju och berätta om sin situation, sin hälsa och sina behov.  Intervjun tar ungefär en timme och utgår från ett frågeformulär. Kunskapen använder instutionen i sin behandlingsplanering.

  • Vad är DOK-intervju?

    För att vi ska kunna erbjuda klienten så bra stöd som möjligt behöver vi veta hur dennes situation ser ut och vad han/hon vill ha för hjälp.

    Alla klienter erbjuds därför att göra en DOK-intervju, en intervju där behandlare och klient tillsammans går igenom ett antal frågor i ett formulär. Frågorna handlar bland annat om alkohol- och droganvändning, hälsa, relationer, försörjning och boende.

    Med utgångpunkt i det vi har kommit fram till genom DOK-intervjun diskuterar och formulerar behandlare och klient gemensamt vilka mål klienten vill ha hjälp med att uppnå under LVM-tiden. Tillsammans arbetar man sedan fram en behandlingsplan som vad som ska göras, när, var och hur det ska göras och vem som har ansvar för att det blir gjort.

  • Hur bor man på LVM-hemmet?

    Män och kvinnor bor på skilda institutioner eller avdelningar. Normalt har man eget rum och egen dusch och toalett, men det händer att man får dela rum med någon annan klient.

    På institutionen finns det också bland annat

    • dagrum – avdelningens vardagsrum med soffor och fåtöljer. Här finns ofta teve, tidningar, sällskapsspel och musikanläggning
    • kök och matsal
    • aktivitetsrum där det ofta finns möjlighet att läsa och lyssna på musik, se på film, spela tevespel och dataspel, pyssla och spela pingis.

    På de låsbara avdelningarna är dörrarna in till avdelningen låsta.

  • Vad är en låsbar avdelning?

    Klienten kommer  först till en låsbar intagningsavdelning där han/hon får hjälp med abstinensbehandling. Sedan flyttar man till en låsbar avdelning. Målet är att klienten ska kunna flytta till en öppen avdelning eller till så kallad § 27-placering, vilket innebär att klienten flyttar till ett öppet behandlingshem eller till ett familjehem.

  • Vad får man för behandling?

    På SiS institutioner finns personal – behandlingsassistenter, psykologer med flera – som har till uppgift att hjälpa klienterna att ta itu med sina problem. LVM-hemmens uppdrag är att motivera till fortsatt behandling i öppen form.

    Klienten får en kontaktperson som hen kan vända sig till och som ska hjälpa klienten att planera sin behandling både under och efter vårdtiden.

    För att personalen ska veta vad klienten behöver för hjälp blir denne intervjuad. Frågorna handlar bland annat om hälsa, familjesituation, hur man bor, om man arbetar. Intervjun ligger till grund för klientens behandlingsplanering.

    Alla klienter får en personlig behandlingsplan. Den beskriver vilka problem klienten har och vad som ska hända under vistelsen på institutionen. Personalen ska göra behandlingsplanen tillsammans med klienten och dennes socialsekreterare.

    LVM-hemmen använder bland annat Motiverande samtal (MI), Återfallsprevention och Tolvstegsprogrammet.

  • Vad är en SiS utredning LVM?

    Alla klienter som är placerade på SiS LVM-hem med stöd av § 4 LVM erbjuds en SiS utredning LVM. Utredningen utgår från klientens egna uppfattningar, mål och värderingar.

    Utredningen är en del i motivationsarbetet och sker i dialog med klienten. Den tar cirka åtta veckor.

    Områden som ingår i utredningen är

    • missbruk och beroende
    • fysisk och psykisk hälsa
    • funktionsnivå
    • social situation
    • kriminalitet.

    Beroende på frågeställningarna och syftet med utredningen kan även andra områden ingå.

    I utredningen ingår också information om vårdförlopp och beteendeobservationer under utredningstiden.

    Klienten får under vårdtiden information om vad som händer i utredningen och får möjlighet att läsa igenom den för att ge sina kommentarer. Klienten kan också ge sin tillåtelse till att låta socialtjänsten läsa utredningen.

  • Har man egna kläder på LVM-hemmet?

    Klienterna ska ha med sig de kläder de behöver under sin vistelse hos oss.

  • Vilka fritidsaktiviteter finns det?

    Alla LVM-hem har hobbyrum eller verkstäder av olika slag.

    Klienterna kan snickra eller måla olja och akvarell, fotografera, odla i växthus, arbeta med silversmide eller något annat. Institutionen har ofta en sporthall eller gymnastikhall med olika träningsredskap. 

  • § 27-vård - vad är det

    Under LVM-vården har klienten möjlighet att prova vård i annan form, enligt § 27 i LVM-lagen. Det innebär frivillig vård med stöd för fortsatt nykterhet i till exempel egen bostad, gruppboende eller familjehem.

    Det är institutionschefen som avgör om det finns förutsättningar för en klient att få § 27-vård. LVM-hemmet planerar tillsammans med socialtjänsten och klienten hur placeringen ska se ut utifrån klientens behov och förutsättningar.

    En klient som har § 27-vård kan bo i egen bostad, i familjehem, i gruppboende eller på ett öppet HVB-hem. Innan placeringen till ett annat behandlingsboende blir av gör ofta klienten ett studiebesök tillsammans med sin kontaktperson.

    Innan klienten lämnar LVM-hemmet för vård enligt § 27 upprättas en särskild överenskommelse/behandlingsplan. I den står det vilket vårdinnehåll § 27-placeringen ska ha och vem som ansvarar för vad. Det ska vara tydligt vilka regler som gäller vid till exempel permission, avvikning, drogkontroll och kontakt mellan vårdgivare och institutionen vid eventuellt återfall.

    Kontaktpersonerna på LVM-hemmet håller uppföljande kontakt med klienten och/eller med personal på det boende där klienten vistas.

    Om klienten inte följer behandlingsplaneringen kan institutionschefen besluta att klienten ska tillbaka till LVM-hemmet.

  • Vad är särskilda befogenheter?

    För att klienterna och personalen ska ha en trygg och säker miljö har personalen rätt att i vissa situationer använda tvångsåtgärder, något som kallas för särskilda befogenheter.

    Det betyder att personalen till exempel kan besluta att en klient inte får ringa till vem den vill eller att personalen tar hand om saker som inte får finnas på institutionen.

    SiS särskilda befogenheter

    För LVM-vården har SiS särskilda befogenheter på nedanstående områden:

    • Vård vid låsbar enhet
    • Vård i enskildhet
    • Hållas i avskildhet
    • Omhändertagande av egendom
    • Kroppsvisitation och ytlig kroppsbesiktning
    • Skyldighet att lämna blod-, urin-, utandnings-, saliv- och svettprov
    • Kontroll av försändelser
    • Förstörande av egendom
    • Polishandräckning
    • Begränsning i rätten att föra telefonsamtal och ta emot besök
    • Begränsning i rörelsefriheten
  • Får man ringa och ta emot telefonsamtal?

    Klienterna har rätt att tala i telefon på de telefontider som gäller på institutionen. Om personalen bedömer att behandlingen påverkas negativt så kan de förbjuda telefonsamtal.

    Klienterna har alltid rätt att kontakta sin advokat eller andra myndigheter.

  • Får man ta emot besök?

    Klienterna på LVM-hem har rätt att ta emot besök. Om personalen bedömer att klientens behandling påverkas negativt så kan de förbjuda besök.

    Vad får besökare ta med?

    Klienternas kontaktpersoner kan tala om vad besökare får ta med vid besök. Personalen har rätt att gå igenom det som besökare vill ta med, och godkänna eller förbjuda att de tar in det på avdelningen. Det som besökaren inte får ta med in förvaras på avdelningens expedition och lämnas tillbaka efter besöket.

  • Får man skicka och ta emot brev?

    Klienter på LVM-hem får alltid skriva och ta emot brev och paket.

    Personalen får kontrollera försändelser om de misstänker att dessa innehåller något som man inte får ha på LVM-hemmet, exempelvis droger, något som kan användas som vapen eller föremål som kan användas för att ta droger. 

  • Får klienten vistas utanför institutionen?

    Klienter som vårdas med stöd av LVM har normalt inte rätt att vistas utanför institutionen.

    I vissa situationer kan en klient tillfälligt behöva lämna institutionen, till exempel för att ta hand om familjeangelägenheter (exempelvis ordna begravning) eller sköta praktiska arrangemang inför utskrivning.

    Institutionschefen beslutar, i samråd med socialtjänsten, om vistelse utanför hemmet ska tillåtas.

  • Får personalen hindra en klient som lämnar institutionen utan lov?

    Om en klient försöker lämna institutionen så har personalen rätt att hindra denne.

  • Får man fickpengar på ett LVM-hem?

    Klienter på LVM-hem får inte fickpengar från SiS.

  • Vad är kroppsvisitering och ytlig kroppsbesiktning?

    Kroppsvisitering

    Personalen får söka igenom klientens kläder och skor när denne kommer till LVM-hemmet första gången, har varit utanför institutionen eller har haft besök.

    Ytlig kroppsbesiktning

    Personalen kan också be klienten att klä av sig naken så att de kan se att han/hon inte gömmer något under kläderna.

    Visitation av bostadsrum

    Personalen har rätt att söka igenom klientens bostadsrum för att se att där inte finns något som man inte får ha på institutionen.

  • Har personalen rätt att omhänderta klientens saker?

    Om klienten har något som kan vara farligt för honom/henne och de andra på institutionen, till exempel en kniv eller något annat som kan användas som vapen, så ska personalen ta hand om detta. 

    Personalen kan också ta hand om till exempel pengar, kontokort och mobiltelefon om de anser att klienten kan använda sakerna på ett sätt som inte är bra för denne och de andra intagna. Sakerna lämnas tillbaka senast när klienten skrivs ut.

    Om klienten har till exempel alkohol eller narkotika så ska personalen ta hand om det och förstöra det.

  • Måste klienten lämna till exempel urinprov?

    Om personalen misstänker att klienten är påverkad av alkohol, narkotika eller andra droger så måste klienten lämna till exempel urinprov eller utandningsprov.

  • Vad är vård i enskildhet?

    Om personalen anser att klientens vård fungerar bättre om han/hon inte träffar de andra intagna hela tiden så kan klienten få så kallad vård i enskildhet. 

    Klienten får under en tid bo i en egen del av institutionen med personal i närheten hela tiden. Man får inte träffa andra intagna precis när man vill.

  • Vad är en avskiljning?

    Om en klienten är våldsam eller påverkad av alkohol eller droger så kan personalen besluta att avskilja klienten.

    Det innebär att klienten under en kortare tid, högst 24 timmar, får vara i ett särskilt rum som personalen kan låsa dörren till. Personal finns i närheten hela tiden.

    Så fort klienten är lugn får han/hon komma tillbaka till avdelningen.

  • Hur överklagar man beslut om tvångsåtgärder?

    Institutionschefen kan fatta beslut om hur klientens vård och behandling ska se ut, till exempel om vilken behandling klienten ska få eller att klienten inte får ta emot besök.

    Vissa beslut kan klienten överklaga till förvaltningsrätten. Sådana beslut ska klienten alltid få skriftligt och skriva under.

    De här besluten går att överklaga:

    • Beslut om att klienten ska flyttas till en annan SiS-institution.
    • Beslut om att klienten inte ska skrivas ut.
    • Beslut om att klienten inte får ringa eller ta emot telefonsamtal.
    • Beslut om att klienten inte får ta emot besök.
    • Beslut om att personalen ska förstöra något som klienten inte får ha på institutionen, till exempel alkohol, narkotika och kanyler.
    • Beslut om avskiljning.
    • Beslut om vård i enskildhet.
    • Beslut om omprövning av vård i enskildhet.
  • Hur gör man för att klaga på vården och behandlingen?

    Om klienten är missnöjd med något på institutionen har denne alltid rätt att klaga till personalen eller till någon av de myndigheter som kontrollerar att institutionen följer lagen. Dit hör till exempel Inspektionen för vård och omsorg (IVO) och Justitieombudsmannen. Klienten, dennes anhöriga eller socialsekreterare kan klaga på vården när som helst.

    Exempel på sådant man kan klaga på:

    • Klienten får inte vara med och planera sin behandling.
    • Klienten tycker att några i personalen behandlar hen fel.

    Så här gör man om man vill klaga på något:

    Det är klienten som bestämmer vem han/hon vill klaga till. Man kan till exempel klaga til:

    • kontaktperson, avdelningsföreståndare, institutionschef eller någon annan i personalen
    • Inspektionen för vård och omsorg (IVO)
    • Justitieombudsmannen. 

    Klienten väljer själv hur han/hon vill klaga, genom att skriva brev eller ringa.

    Om man är osäker på hur man ska göra kan man fråga sin kontaktperson eller någon annan i personalen. De kan hjälpa till att skriva eller att boka ett möte med institutionschefen, och med att ta fram adressen eller telefonnumret till myndigheten man vill klaga till.

    Om man skriver ett brev är det bra om man skriver under med sitt namn. Det gör det lättare att utreda vad som hänt eftersom den som utreder kan prata med den som som skrivit brevet.

  • Vilka uppgifter har institutionen om klienten?

    Personalen skriver in det som händer i vården och behandlingen i en journal. Det är viktigt att allt som rör den enskilda individen skrivs in i journalen så att klienten och personalen kan se att varje individ får den vård denne har rätt till.

    Klienten har rätt att läsa vad som står i journalen. Om klienten tycker att någon uppgift är fel så ska personalen anteckna det i journalen.

    Klienter som vill veta vilka uppgifter institutionen har och hur de används ska fråga institutionschefen.

Dela sidan med andra