Statens Institutionsstyrelse - till startsidan Det gäller livet.

Screening för SFA visar på stora behov

Platserna är få. Behoven är stora. Det gäller att hitta de ungdomar och klienter som behöver en placering vid en särskilt förstärkt avdelning, SFA. Psykologen Ann-Christine Samuelsson ansvarar för den processen. Ett jobb som ger ringar på vattnet och visar på nya behov.

Ann-Christine Samuelsson, psykolog SFA

När placeringshandläggarna vid SiS placeringsenhet får information om att en ungdoms eller klients problematik verkar passa för SFA sätter de upp personen på en lista. Den listan är basen i Ann-Christine Samuelssons arbete. Sedan slutet på förra året ansvarar hon för fördjupad screening av de ungdomar och klienter som kan tänkas vara aktuella för en plats på en särskilt förstärkt avdelning.

Samlar in uppgifter och får en tydlig bild

Det innebär att hon samlar in så mycket fakta hon kan. Men också att hon tydliggör själva processen och vilka kriterier som gäller.

– När jag screenar en ungdom eller klient tar jag del av alla system och journaler. Jag ringer runt och pratar med personal, psykiatriker och sjukvårdspersonal för att höra vad de ser och känner för att få en väldigt tydlig bild. Min tanke är att jag ska sammanställa ett dokument som ska finnas i KAJ och TakeCare men som även socialtjänsten ska få del av, berättar Ann-Christine Samuelsson.

– Då ser de vår bedömning och vad vi rekommenderar. Det är ju ytterst socialtjänsten som tar ställning till placeringen och som ska betala den högre dygnsavgiften. De kan säga ja, men de kan också säga nej tack.

Innebär screeningen en form av kvalitetssäkring? Att man bara får ett erbjudande om en plats om det verkligen finns ett behov?

– Jag skulle säga att det tveklöst är så. Platserna är ju extremt få. Vi behöver avsevärt många fler av den här typen. Jag tror tyvärr det är så det ser ut. Vi ser att utvecklingen av komplex psykiatrisk problematik tilltar.

Ann-Christine Samuelssons fördjupade bedömning tydliggör om en ungdom eller klient har den problematik och det beteende som krävs för att passa för SFA. Men även när konceptet inte visar sig passa eller socialtjänsten tackar nej, har screeningen stora vinster anser hon.

– Det känns viktigt rent etiskt att jag som psykolog sammanställer de primära behoven, ser vad man behöver göra på sikt och vad vi kan tillföra här och nu. Redan i november-december upptäckte jag att det finns en grupp som kanske är ännu mer krävande än de som passar för SFA. Det handlar om ungdomar och klienter som har omfattande behov men där innehållet i behandlingen, hantering och bemötande bör vara något annorlunda. Något vi redan diskuterar som ett nästa steg.

Så screeningen kan ge ringar på vattnet?

– Ja, det är fantastiskt. Att verkligen ge ungdomar och klienter rätt placering och behandlingsinnehåll är det bästa för dem rent etiskt, kvalitetsmässigt och säkerhetsmässigt.

För Ann-Christine Samuelsson är det viktigt med tydlighet och transparens. Såväl internt som externt ska det vara lätt att se och förstå vilka ungdomar och klienter som är aktuella för SFA. En del i grundprocessen för screeningen är att ta fram riktlinjer och rutiner som ska vara enkla att hitta och ta till sig. Det är viktigt med underlag som visar hur allvarlig problematik kanske ändå inte matchar med vårdkonceptet. 

Men faktum kvarstår. Behoven är stora och hittills finns bara sexton platser för ungdomar och fyra för vuxna.

Kommer det att finnas ungdomar och klienter som skulle passa men som inte kan få en plats? Får vi vänja oss vid att det inte finns SFA för alla?

– Tyvärr blir det nog så. Då får vi ta höjd för det och hitta lösningar. Vi behöver så klart fler platser inom SFA, men också andra platser med innehåll som är bra för ungdomar och klienter med komplex psykiatrisk problematik, säger Ann-Christine Samuelsson.