Korta texter

Början

Jag växte upp hos mina föräldrar. Vi flyttade runt väldigt mycket när jag var liten. Vi flyttade oftast ett par gånger om året. När jag var liten förstod jag inte varför vi flyttade så mycket. Men nu i efterhand vet jag att det berodde på att mina föräldrar var heroinister. Dom fixade helt enkelt inte att ha kvar någon bostad. När jag var nio år så bodde vi i ett samhälle som heter Mellerud. En morgon när jag vaknade så var mina föräldrar borta, i stället så var det två poliser där och informerade mig om att dom hade krockat och låg på sjukhus. Det var första gången jag blev placerad. Jag blev placerad på ett barnhem som hette Vårsol och som låg i Jönköping. Efter sexton månader så fick jag flytta ihop med mina föräldrar igen. Dom hade bott på ett behandlingshem som hette LP-stiftelsen, under tiden som jag var på Vårsol. Vi skulle vara på LP-stiftelsen i tolv månader innan vi fick flytta ut i eget boende igen. Men det gjorde inget jag fick ju trots allt vara med mina föräldrar. Det var på LP-stiftelsen som jag kom i kontakt med droger för första gången. Sedan dess har jag i princip knarkat hela tiden, och det har fört med sig kriminalitet, och att jag fått sitta på olika behandlingshem hela min uppväxt. Nu är jag snart nitton år och väntar på ett treårigt straff. Men trots detta känns det bra för första gången i mitt liv. Nu har jag mycket tid att studera och träna min kropp. Och när jag kommer ut så är det en ny början på mitt liv.
Robin

Varför

Varför just jag. Det undrar jag. Första paragraf 12-hemmet jag kom till var Eknäs. När jag var 14 år. Sen flytta jag till Lövsta skolhem.
Där var det fett jobbigt, jag undrar varför just ja skulle komma dit och bo där. Jag bodde där i åtta månader sen flyttade jag till ett hvb-hem. Där i från rymde jag och jag fatta inte varför jag gjorde det. Nu bor jag på Gräskärr och jag försöker ta tag i mitt liv. Jag vill sluta missbruka och vara kriminell och ha det bra hemma. Nu är jag 17 år och vet inte vad som händer i framtiden man kan ju bara hoppas på att det går bra.
Max

Första gången förblir inte den enda…

Hon stod där på perrongen, perrong två, den perrongen i Rinkeby, där det aldrig åker några tåg. Nervös och full av tankar hur det skulle bli, att för första gången i sitt liv röka på. Två av hennes nybekanta vänner gick in i hissen, som gick upp mot utgången, och tröck på stoppknappen då den var halvägs uppe. De stod där i hissen en längre stund, hon och en annan av vännerna, som väntat nere med henne började bli otåliga. De gick fram till hissen och började banka och skrika mot de två som stod där inne. Vad gjorde de? Rökte de upp allt? Hon och hennes väninna skrek och hotades. Äntligen började hissen åka neråt. Spänningen fick hennes hjärta att slå hårt och snabbt, men hon var inte rädd, hon ville bara komma bort från det liv hon levde för dagen. De kom ut och började vandra längs med perrongen, mot en bänk där de fyra flickorna kunde sätta sig. Plötsligt kom det killar mot deras håll, flickorna blev jagade på perrongen runt och tillbaka… …flickan ville inte vända sig om, för att se vem som jagade de. Helt plötsligt kände hon en berörning, som fick kalla kårar allt bildas kring hennes ryggrad. Hon vände sig om och där stod en bekant killkompis, han gav hennes ögon en vass blick, själv hade han rökt på i två hela år. – Vad fan håller du på med? undrade han med en aggressiv ton.
Hon stod tyst hennes läppar förmådde inte att röra sig. – Vad gör du på Rinkebys perrong två? – Inget. – Ljug inte. Jag vill aldrig mer se dig här, fattar du? Aldrig mer. Nästa gång jag ser dig här, så kommer jag att ge dig en örfil. Lova mig att du aldrig röker något, lova mig det! – Jag lovar.
Pojken gick iväg mot sina vänner och flickan mot sina. Flickorna satte sig ner, tände på och började röka.
Lilla Diana

Dagbok 30/7-03

Nu sitter jag här och ser ut över Solna. Det har redan varit solnedgång, men himlen är ljus och molnfri, eller några tunna molnslöjor vilar längre bort. Jag ser Solna Centrum och tänker på det liv som befinner sig innanför centrumet, under dagarna. Folk som jobbar i affärer, kunder som passerar in tomhänta eller hungriga, och kommer ut mätta och belåtna. Jag har inte fått uppleva den känslan på så länge, och här sitter jag och ångrar allt, ångrar mitt liv. men nu är det försent, jag kan inte fly.

Jag har Lvu och imorgon är det dags för behandlingshem, önskar att det fanns någonting jag kunde göra, men jag är maktlös, i deras våld.
Lilla Diana

En del från den gamla tiden för länge sen…

Det nya året var igång och den trettonåriga Diana stod på tåg perrongen i väntan på sitt tåg. Hon tände en cigg och med sina frusna händer rökte hon den. Det snöade lätt, men kylan gjorde inget intryck på henne, hon stod bara och tänkte på Ahmeds fina ansikte och att hon inom en halvtimme skulle få träffa honom och få en lätt hälsnings puss på kinden från hans läppar. Hon visste att vet aldrig skulle bli något mellan de, men det var väll inte fel att drömma? Tåget stannade framför hennes ansikte, hon skyndade sig med att fimpa och den femton-minuters korta resan kändes som en evighet, men snart var hon framme och där stod han och väntade på henne…
Lilla Diana

Skitsnack!

Dom säger att man snart kommer ut. Man har snart et liv igen. Men grejen är att dom inte fattar att jag sitter inlåst på obestämd tid och dom vet inte hur ”knas” allt är när man tagit droger, gått på gatan och varit kriminell. Dom fattar ingenting. Det är lätt för dom att döma och sedan åka hem till familjen när klockan blir 1600.
Puma 

När det är kallt så ska man ha mössa

När det är kallt så ska man ha mössa, annars blir man förkyld. Om man blir förkyld så blir man hes. Om man blir hes så måste man viska. Den som viskar ljuger! Om man ljuger hamnar man i fängelse. Om man hamnar i fängelse börjar man knarka. Knarkar man så dör man. Så sätt för fan på dig mössan.
Cube

Värt att leva!

I världen är det många familjer som har problem, och vid sådana tillfällen uppstår ofta självmordstankar eller tankar på att ta droger och alkohol. Det är oftast barnen i familjen som blir mest drabbade. Tänk så många ungdomar som har slösat bort sina liv på droger och alkohol. Ibland går det t.o.m. så långt att den utsatte tar självmord. Det är för jävligt när sånt händer. Tänk vad mycket av det roliga i livet denna människa missar på grund av att hans eller hennes föräldrar går på droger och bråkar hela dagarna. Sånt får inte existera. Hoppas att ni som läser det här tänker på det när ni en gång får barn. Låt aldrig din ilska gå ut över familjen!
Linus

Mina ord

Jag ser dig… Du hänger där vid bilen. Tror att du är någonting och har allt under kontroll. Är tuff och kan spöa vilka som helst. Snackar skit om den du egentligen gillar men vill helt enkelt vara cool. För det är det som gäller för oss alla. Du snackar skit, ljuger och lurar alla. Till och med dig själv. Kolla så du ser ut! Som en trasa! Innerst inne är du helt sönder, utåt syns det på dina aggressioner och ditt beteende. Bakom din rygg snackar folk skit om dig. Du gör brott och tar risken att sitta inne nästan en tredjedel av ditt liv. Tröstar dig med knark och vilket ligg som helst. Folk som inte ser bryr sig inte, men de som ser reagerar, men ibland lite försent.

Du spelar att du har bra självförtroende, fast egentligen hatar du dig själv. Du är väldigt bra på att dölja saker och ljuga. Men jag ser det, jag ser dig. Folk utgår från vad de tror, inte vad de egentligen vet! Du brottas med livet varje dag, ingen vet egentligen hur du känner, utom jag. Jag känner dig väl och det jag säger till dig är att du är en jävla skit. Ändra dig nu och ta tag i dig!!! Jag är så trött på dig och din liv!

...

Du stöter på någon som kan gå dig i hälarna, hotar och slår ihjäl dig. Är det värd det?

Lägg ner för fan och skärp dig! Du sitter på anstalt och träffar personer du egentligen inte har valt att leva med. Du blir tvingad, hur känns det? sitta på avgiftning, fan vad det är tungt va?

Du saknar livet du haft… vad fan saknar du? Människor som gav dig knark? Vad är det för folk? De tjänar bara pengar, om de bjuder? De vill inte röka på själva.

Men man är så rädd att alltid vara själv. Att man inte duger.

Jag ser dig, jag vet att du tycker det. Du tittar upp himmelen och undrar. Svaren vet du själv. Du kommer till de, kanske inte alla men de flesta.

Fan vad jag är trött på ditt liv! Du måste ta tag i dig nu!
Prinsessan i en värld full av idioter

Om havet…

Om havet vore Heroin och jag en and skulle jag dyka och aldrig mer se land
Dhannie

Det e klart

Det e klart att man blir less på att bli behandlad så det e som att man inte får plats i det grå så man får stå på ett stort svart vit torg det är inte så konstigt att man blir fylld med hat och sorg…
Rahid

Min morfar

Jag växte upp hos honom i 3 år. Han va jättesnäll. Vi flydde från Irak 1991 till Saudiarabien sen kom vi hit. Han fick åka till Holland jag va där och hälsa på honom. Jag va där varje sommar i 3 år. När jag kom tillbaks fick jag LVU, så jag kunde inte hälsa på förra sommaren. Ibland har jag fått ringa till honom från ungdomshemmet. För 3 veckor sen så sa han att han ville åka till Irak. Jag tyckte inte det va lämpligt. Han åkte ändå (Igår när jag ringde till min mor, så sa hon att han hade dött) Det kändes TOMT som fan… Jag sa det till min kontaktperson. Han sa att han vet hur det känns men det är bara skitsnack (det är mycke värre när man sitter inlåst, för jag kan inte trösta min mamma när hon gråter… LVU-barn har inget liv på låst hem jag har en rumskompis, det är bara han som jag kan snacka med… nattvaket snackar skit om min familj och dom jag älskar, och jag kan inte göra ett jävla skit. Annan personal gör inte ett skit för att hjälpa mig och alla andra ungdomar som bor på p 12 hem!!!!!!!!!!
Rahid

De tre männen

Det var en dag tre män som skulle ut och fiska i havet. Alla kom från olika länder en från Sverige, en från Turkiet, och en från USA. När dom hade rast så kastade svensken mat i havet. Då frågade Turken: ”Varför kastar du mat i havet?” Då svarade svensken: ”Vi har mycket mat i vårt hemland”. Sen var det Turken som började dricka sprit. Efter en liten stund så hällde Turken sprit i havet. Då frågade amerikanen: ”Varför häller du spriten i havet?” ”Jo för att vi mycket sprit i vårt hemland”. Sen var det amerikanen som kastade pengar i havet. Då frågade Svensken och Turken: ”Varför kastar du pengar i havet?” ”Jo vi har mycket pengar i vårt hemland.”
Jonas

Mitt livs kärlek!!?

Jag och min kompis skulle till Aqvakul i Malmö. Vi åkte från Oxie till Triangeln därifrån fick vi gå. När vi var framme sade Johan till mig: ”Titta, titta, där är två fina brudar.” Den ena var av medellängd, hade svart hår, bruna ögon och såg ut som en ängel. Den andra var lite längre, hade blont hår, blåa ögon och var mycket snygg.

Vi badade och tittade på dem och de tittade tillbaka. Jag sade till Johan: ”Kom så går vi och pratar med dem”, men Johan bara skrattade och sade: ”Du går först och pratar med dem så kommer jag sen.” Då svarade jag: ”Ok, jag går först, sen kommer du Johan, OK?”

Jag gick fram till dem och sade: ”Hej vill ni vara med oss lite?” De svarade: ”Ja det kan vi vara.” I den stunden kom Johan. Jag och Johan presenterade oss för dem. ”Hej jag heter Johan.” ”Och jag heter Martin.” Och de svarade: ”Vi heter Emelie och Sandra.”

Så gick vi och badade och pratade om allt möjligt. Efter Aqvakul så följde vi med dem en sväng. Jag tog fram en cigarett och frågade om någon ville ha en. Då svarade Emelie: ”Jag tar gärna en cigg.” Och Johan sa: ”Jag vill också ha en cigg.” Jag tog också en cigg och samtidigt sade jag: ”Vill du Sandra också ha en cigarett?” Hon svarade: ”Nej tack jag röker inte.”

Men det blåste så mycket så att vi gick in i en trappa för att snacka, röka och värma oss. Vi pratade och pratade. Till slut frågade jag om jag kunde få deras telefonnummer så att jag, och Johan kunde ringa till dem någon gång och träffas, gå på bio eller något liknande. Då svarade de: ”Det är OK att ni ringer någon gång så att vi kan träffas, gå på bio eller något sånt.”

Och i den stunden jag stod där och pratade med Emelie var det som att jag svävade. Det pirrade i hela kroppen. Det kändes som om jag var fylld av kärlek. Jag kunde inte motstå att titta på henne. Det började bli sent och Johan sa till mig att vi borde väl gå hem. Vi gick ut ur trappan och sa hej då till varandra. Men innan vi gick fick jag en kyss på kinden av Emelie och Johan fick en kyss av Sandra. Och då gick jag och Johan till bussen. När jag och Johan skulle ringa till dom så visade de sig att de var fel nummer. Efter det har jag aldrig mer träffat dom. J

ag vet inte om det var meningen att det var fel nummer. Men Johan brydde sig inte så mycket om det, men jag tyckte att det var synd, för att jag gillade henne, det var som kärleken i första ögonblicket. Jag letade efter henne men kunde inte hitta henne någonstans. Inte på stan, inte i affärerna, inte heller genom kompisar eller på något annat sätt. Jag började bli galen, och jag har inte kommit över henne än, och så sitter jag och skriver detta till er. Men det som jag vill få reda på är bara om det var meningen att hon gav mig fel nummer eller om det bara var ett misstag.
Martin

Mitt liv på behandlingshem

Mitt liv har varit ganska annorlunda om man jämför med mina kompisars. Jag bodde med min mamma, pappa, brorsa och syster. När jag var fyra så flyttade jag och min bror till fosterhem, för att det inte var så bra hemma. När jag kom i tonåren började det bli allt jobbigare, och faktum var att jag fick lämna brorsan och fosterfamiljen och flytta. Jag och fostermamman bråkade alldeles för mycket. I mars 2000 fick jag flytta till en annan fosterfamilj. I september 2002 fick jag reda på att jag skulle in på utredningshem för att det hade kommit in två anmälningar mot mig som inte var så positiva. Jag fick åka till ett utredningshem utanför Skara som bodde två månader i. Jag fick träffa olika psykologer som skulle göra olika tester på mig, jag upplevde tiden som väldigt jobbig. Men jag fick bra kontakt med både personal och ungdomar som bodde där. Två av dom har jag fortfarande kontakt med. Jag hade helst bott kvar på utredningshemmet, för jag trivdes där och med dom som bodde där. Men den 10 december flyttade jag från utredningshemmet ner till Skåne och det behandlingshem jag är på idag. Nu när jag skriver har jag suttit på detta behandlingshem i 1 år, 4 månader och 9 dagar. Jag tycker att tiden har gått väldigt fort, för jag tycker ändå att det är väldigt skönt, för man liksom får en ny chans i livet. I början tyckte jag det var väldigt jobbigt men nu är allt okej. Man får hjälp med det man upplever som jobbigt etc. Allt är inte frid och fröjd med att bo på ett behandlingshem, vissa dagar är värre än andra. Det har hänt att jag har bråkat med ungdomarna och personalen. Jag är just nu ute och praktiserar på en plats som jag trivs väldigt bra på. Till hösten ska jag börja gymnasiet, jag ska bli bilmekaniker eller något som har med bilar att göra hade jag tänkt.
Björn

Om mobbning

Jag ville bara ta upp en sak och det är mobbning. Jag kan inte fatta hur man kan trycker ner människor För att vi ser olika ut, tex. Smal, tjock, ful, snygg. Eller förresten finns det någon som är ful? Finns den perfekta människan? Var nöjd med den du är!
Björn

Klarar inte av det mer!

Satt uppe hos min socialsekreterare den 19 november en ganska kall dag och det kändes som att allt ljus var borta. Allt hopp och all glädje bara rann ut ur mig. Skulle bli placerad på ett jourhem, en tid framöver. Jag åkte hem och packade mina saker och sa hej då till min pojkvän. Sen dog hela jag. Jag åkte därifrån till ett nytt hem, ett utredningshem, och allt gick så fort så jag förstod inte ens varför jag skulle dit. Jag fanns inte jag var bara där. Min kropp var där men min själ var död. Efter ett tag började jag se hopp igen och började leva. Varför ska det vara så att när man väl börjar känna tillit till folk och man börjar trivas då ska man väck igen. Jag kände mig som en resväska som folk bara trodde att man kunde packa ihop och sen skicka iväg.
Det finns inget slut på det. Det kommer alltid att fortsätta. Allt började med en prick och slutade med en ond cirkel fylld med hat och sorg.
Carin

En bra semester

Vi åkte till Turkiet förra året i maj. Jag hatar att flyga för det är så trångt och jobbigt att sitta still.

Det var fint väder när vi kom ner och hela veckan. Vi bodde på ett stort, fint hotell med restaurang och pool. Typiskt med Turkiet är när man går på stan och alla turkar springer och tjatar att man ska handla hos dom. Där pratar dom turkiska.

Det är stor skillnad mellan Sverige och Turkiet. I Turkiet är det varmt nästan året runt och det är mer turister. Det är också mycket fattigare.

Jag handlade kläder, parfymer och saker.

Det bästa med resan var att det var varmt, kul och spännande med en del utflykter som vi gjorde.
A.R.

Min tid på Lövsta

Min tid på Lövsta började den 6/6-03. Jag kom till Lövsta med min mamma, jag kom till avdelningen Tallhöjden. Jag bodde på Tallhöjden i fyra månader.

Mina kontaktmän hette Håkan och Marie. De var några av de snällaste och roligaste personalen men också de strängaste.

Man gick inte i skolan på Tallhöjden man hade träslöjd på dagarna men man fick lite undervisning i ämnena matte och engelska.

Efter fyra månaders tid flyttade jag från Tallhöjden till avdelning Nygården.

På Nygården går man i en skola som heter Silleskolan. Mina kontaktmän på Nygården heter Lie, Titti och Åsa. Jag har snart bott på Lövsta ett år, tiden har gått snabbt, snabbare är jag trodde att tiden skulle gå.

Skillnaden på Tallhöjden och Nygården är att. Avd. Tallhöjden är en låst avdelning och personalen är hårdare där man får inga permissioner. Avd. Nygården är en öppen avdelning och personalen är inte lika stränga där, men genom att det är öppen avdelning så är de hårda med reglerna där för att man ska kunna klara sig i livet när man blir stor.
Mogge

Dela sidan med andra