Vi placerar cookies på din dator för att ge dig en bättre upplevelse av webbplatsen. Läs mer om cookies och personuppgifter.

Jag godkänner
Statens Institutionsstyrelse - till startsidan Det gäller livet.

Han gick från ko till KBT

Som nittonåring kom han som ladugårdsförman. Nu går han i pension som avdelningsföreståndare. Mats Öhman har levt hela sitt yrkesliv på det som i dag är SiS ungdomshem Johannisberg. Här har han kunnat väcka hopp och bygga relationer.

Många stannar länge inom SiS. Börjar i en befattning och slutar i en annan. Inget konstigt med det. Men hur många har anställts för att sköta om kor, grisar och hästar, klara vårbruk och höskörd och hålla stängsel och hagar i ordning?

"Headhuntad" till ladugården

Mats Öhman var Kalixpojken som blev ”headhuntad” för att göra just det. Han hade praktiserat som fiskare och bonde när han fick samtal från Johannisbergs yrkesskola som behövde en vikarierande förman i ladugården. Han sa ja, och fick en arbetsplats för livet.

Mats Öhman har varit föreståndare på alla Johannisbergs avdelningar. Men det var till ladugården han kom först.

– Det var i maj 1975. Då hade Johannisberg tre avdelningar precis som nu, och vanliga ungdomar från Kalix gick utbildningar tillsammans med de intagna ungdomarna. Det fanns mekanisk verkstad, bilverkstad och ett stort snickeri. Sedan blev jordbruket också en utbildning, berättar han.

– Ungdomarna som bodde här hade begått brott, men det var inga jättestora saker. De stal bilar, drack mellanöl och rökte sånt de inte skulle röka. Många hade problem hemma i familjen.

Stallbyggnaderna finns kvar

I dag är Johannisberg en helt annan sorts institution, och pojkarna som kommer hit har andra problem. Men stallen och gårdsbyggnaderna finns kvar. Även om de mest fungerar som upplag.

Hästarna hörde till jobbet. Och i stallet finns spåren kvar.

Här började ladugårdsförmannen, arbetsförmannen och befallningsmannen jobba klockan fem på morgnarna, tillsammans med pojkar från yrkesskolan. Arbete fanns alltid. Johannisberg hade skog och marker att sköta om, förutom djuren och åkrarna.

– Det var som en form av behandling det också, en arbetsträning. Jag har ett stort fiskeintresse och har alltid ledigt sex veckor på hösten för att fiska löja för rommen, säger Mats Öhman och berättar att han ofta tog med sig någon av pojkarna på fisketurerna.

– Jag hämtade honom varje morgon och lämnade honom på kvällen.
 

Vemodigt att leda ut sista kon

Handleda, jobba nära och skapa relationer och förtroende. Så har Mats Öhmans jobb sett ut ända sedan han kom till Johannisberg. Kanske inte konstigt att övergången till behandlingsarbete blev så självklar. Då, 1994, när jordbruk och djur avvecklades och SiS tog över. En bra förändring, tyckte han.

– Det var ett ganska slitigt jobb att vara ladugårdsförman och ungdomarna kände jag ju sedan tidigare. De kunde jag. Fast det var förstås rätt vemodigt att leda ut den sista kon.

Även kor kan vilja rymma. Till höger ett diplom för bra mjölkhantering. Inte dåligt.

Varit föreståndare för alla avdelningar

Som behandlingsassistent fick Mats Öhman gå en socialpedagogisk utbildning på Kalix folkhögskola och snart väntade avancemang till biträdande avdelningsföreståndare. 

Intresset för missbruksfrågor gjorde att han utbildade sig till alkohol- och drogbehandlare och så småningom skapade en missbruksbehandling för pojkarna på Johannisberg.

Han har jobbat som föreståndare på institutionens alla avdelningar, suttit med i missbruksgrupper inom SiS och ansvarat för LSU-avdelningen i två omgångar.

Glad över chansen till utbildning

Möjligheten till utbildning och utveckling har betytt mycket för Mats Öhman.

SiS är en jättebra arbetsgivare som satsar mycket och som nästan måste vara ledande när det gäller utbildningar för personal inom yrken där man arbetar med människor. För att jobba som behandlingsassistent behöver man vara en trygg person och ha en hel del självkännedom. Det är där utbildning kommer in, säger han.

Det gäller att kunna sortera vad som är personen och vad som är ett beteende. Man måste kunna det för att stå ut med de här ungdomarna och förstå varför de agerar som de gör. Det gäller att härbergera svåra situationer i en långsam process. Förändring tar tid.

Kollegan Anne Widlund tror och hoppas att Mats Öhman kommer tillbaka som vikarie. Bara fisket är avklarat.

Drömmer om att vänta på öppet vatten

Mats Öhman har satsat många år på Johannisbergs pojkar. Nu väntar annat, och snart finns allt tid i världen för sambon, det älskade havet, båten och fisket.

– Jag har en fiskestuga på en speciell ö, och en dröm jag haft är att åka ut dit medan det är is, och åka båt hem. Då är man där tills det blir öppet vatten. Den upplevelsen har jag längtat efter.

Dialog och samtal är det som bär

En härlig dröm. Men kanske hoppar han in som vikarie i framtiden. Bandet till Johannisberg och pojkarna är starkt. Det märks när Mats Öhman pratar om de hårfina gränserna som kan avgöra om det går bra eller dåligt för en människa i livet, vikten av att lyssna och av att visa att det finns vuxna som det går att lita på. 

–Det bärande är fortfarande att få en dialog, att komma in i pojkarna och ha vanliga samtal.

 

Rubriken, ja. Uttrycket ”Från ko till KBT” skapade Mats Öhman när han skulle presentera sig och sin bakgrund på en konferens om missbruksbehandling. Det drog ner många skratt, och har hängt med sedan dess.

Nyhet,