Så förebygger SiS självmord

Många ungdomar som placeras hos SiS uppger att de försökt ta sitt liv innan intagning. Självmordsprevention är därför en del av det vardagliga arbetet på SiS ungdomshem.

Ungdomar och klienter som kommer till SiS har ofta omfattande psykiatriska eller psykologiska och sociala problem som ökar risken för självmord. Det kan vara missbruk, depression, ångest eller socialt utanförskap. Var fjärde ungdom som togs in 2016 uppgav att de tidigare försökt ta sitt liv. Bland flickorna var det så många som hälften.

I samband med intagning ska alltid risken för självmord bedömas tillsammans med den intagne. Vid behov eller misstanke görs sedan en klinisk bedömning av läkare eller psykolog.

Självmordsprevention är en av de nationella utbildningar som all behandlingspersonal inom SiS får återkommande. Det är en utmaning att identifiera ungdomar och klienter i riskzonen. För att upptäcka självmordsnära personer är det viktigt att behandlingspersonal som är nära ungdomen i vardagen är uppmärksam.

Huvudregeln är att psykiatrins slutenvård har ansvar för självmordnära ungdomar och klienter. Om psykiatrin bedömer att ungdomen eller klienten ska fortsatt vistas inom SiS ska vård och behandling bygga på ordination från psykiatrisk klinik eller på den kliniska bedömning som görs av läkare eller psykolog hos SiS. All berörd personal ska vara informerad om situationen och vilket bemötande som krävs.

Vid misstanke om självmordsrisk ska tillsynen utökas. Om den unge bedöms vara så sucidal att ständig tillsyn krävs och den unge inte får lämnas ur sikte, ska psykiatrin ta över. I väntan på transport till psykiatrin sker ständig tillsyn. Vid utökad tillsyn på institution sker kontroll minst var 15:e minut dygnet runt. Läkare eller psykolog bedömer när tillsynen ska trappas ner eller upphöra.