Pojkar på Bärby skriver om Bärbydagen

09 juli 2012

Förra året arrangerades Bärbydagen första gången på SiS ungdomshem Bärby utanför Uppsala. Det blev succé och en upprepning i år. Det var kallt men solsken och stämning på topp när pojkar och personal samlades för en gemensam dag med femkamp, fotboll och lunch i det fria. Redaktionen för Bärbys nystartade skoltidning BUH passade på att dokumentera dagen. Nu kan du läsa några av pojkarnas texter.

Fotbollsmatchen blev en jämn historia.

 Hallå där...

... Per Blomkvist, institutionschef på Bärby, som intervjuades inför Bärbydagen.

Vem var det som kom på att ha en Bärbydag?

– Det var faktiskt biträdande institutionschef Allan som kom på iden, eftersom innan vi slog ihop med Sirius så hade de Siriusdagen. Nu blev det Bärbydagen i stället!

När var första gången ni anordnade Bärbydagen?

– Sommaren 2011, och cheferna tyckte att det gick bättre än vad de hade förväntat sig.

Vad är tanken med Bärbydagen?

– Tanken är att alla ska göra saker ihop och umgås – både elever och personal – men tanken är också att ge möjlighet för alla att testa nya saker.

Är det så att det kommer vara samma aktiviteter varje år?

– Kanske blir det samma. Det är, som jag nämnde tidigare, Allan som har hand om det, så kommer han med andra förslag så kanske det blir andra aktiviteter på programmet!

Vad är det för aktiviteter i år, är det några nya inplanerade?

– Det blir i stort sätt som förra året och kanske några nya grenar. Men vi kan inte avslöja för mycket om det redan nu – så att ingen tjuvtränar.

Är detta något ni kommer att fortsätta med varje år?

– Tanken är att vi ska fortsätta med det varje år, ja!

Får alla delta i Bärbydagen?

– Alla ska få delta men det är upp till avdelningens chef. Om det är, till exempel, en ny elev som har kommit och inte är redo för den dagen. Eller om eleven har varit stökig dagen innan så kan den eleven tyvärr inte vara med. Men alla ska kunna vara med.

Text och foto: Adolf Andersson (fingerat namn)

Tre beskrivningar av samma dag...

1. Sommarens gåva

Ett svart moln täcker gräsplanen på Bärby, men solen kämpar emot molnen och lyser upp planen. Allan står och förklarar reglerna för våra aktiviteter, de nyvakna ögonen som har ett glänsande leende i hopp om ännu en underbar turnering.

Flaggan hänger högt upp i luften, den pollenrika luften sveper förbi i kors emot oss.

Det är en upplevelse som bara sker en gång per år, ingen vill att det ska ta slut.

Jag går förbi planen och möter Lars.

– Tjena är du redo?

– Alltid, säger jag.

Allan är domare, han vinkar till målvakterna för att se om allt är som det ska. Han blåser på pipan och matchen börjar.

 Jag som forward står mitt på planen och mitt emot mig står en lagkamrat. Jag tittar över min högra axel som ett tecken på vart jag ska ta vägen. Min lagkamrat förstår mig, och jag passar honom bollen och springer mot sidlinjen på högra sidan och visar att där, över mig, vill jag ha bollen.

Han skjuter den perfekt, men backarna springer emot mig. Det blir svårt. Den ene backen är min lärare.

– Nu har du chansen, säger Lars.

Jag ler mot honom och visar att jag antar utmaningen.

Snabba översteg, en höger, han följer med en vänster, han är där, och en vänster till och han går och köper korv.

Det är två minuter kvar av matchen. Jag ser möjligheten dyka upp, jag springer mot mål och jag slår den.

MÅL!

Min dag börjar gå mot sitt slut. På väg mot matsalen känner jag grillens doft svepa in, Reidar och Christer som har stått och grillat ropar dit alla.

– Mannen, varför går du runt med papper och penna hela dagen? hör jag någon säga.

Jag vänder mig om och ser Kartong, vi hälsar och jag svarar honom.

– Jo jag skriver ett reportage om Bärbydagen. Du va tycker du om dagen? frågar jag.

– Den är fett tung, men det skulle vara mer rättvist om ni inte hade fått någon straff.

Jag ser hur hans försök till att få vår vinst att verka som fusk slå ut tanken på glädjen. Men han accepterar att de förlorade men det var jämnt under matchen.

Vi går tillsammans med Princen och Lars mot matsalen. Vi sitter ner och diskuterar händelserna och om vad vi ska skriva.

Jag kollar upp mot fotbollsplanen där alla står på led för maten, vilken syn det är, unikt, alla är glada, ingen är besviken. Gräset glänser och reflekterar tillbaka solljuset som ett tack för den ljusa gåva den ger oss.

Blommor, bin och andra insekter som svävar fridfullt i takten på den fina natursången som fåglarna högt visslar med. En syn som jag aldrig har sett förut, en syn av frid och glädje, av de lugnande hjärtslag, en syn av en riktigt härlig, värdig och underbar sommar.

2. Grabbarna som inte var hungriga

Klockradion ringer och det är 8:30 på morgonen och jag hoppas på att det ska bli soligt väder. Jag kliver upp från sängen och slår genast bort gardinen för att se ut. Det ser soligt och skönt ut.

Jag och grabbarna börjar dagen med äta frukost och pratar om våran "taktik" som vi ska använda för att vinna hela skiten och sedan vidare till fotbollsplanen.

Alla vi är samlade vid fotbollsplanen klockan 9:00.

När vi samlas så börjar Allan gå genom värdegrunden som handlar om vad RESPEKT innebär, och alla inom SiS är skyldiga att följa det.

Strax efter, då börjar tävlingen, vi är fem olika lag som ska tävla mot varann och vi börjar med 5-kamp och sen dragkamp.

 Det är sex olika tävlingar som vi ska tävla med varandra, och varje tävling ger 1 poäng plus fotbollen som ger 6 poäng, då kan man totalt samla 12 poäng.

Vi börjar med att det ska var 6 deltagare, och springa fram till ett bord och äta tårta med händerna på ryggen och svälja så fort som möjligt och genast springa tillbaka.

Det blir inte så som jag hade tänkt mig, jag tror det kan bero på att våra grabbar inte var så hungriga. Vi kom inte sist i alla grenar i alla fall och jag tycker att våra grabbar kämpade på bra och gjorde sitt bästa och man kan inte alltid var "störst" och "bäst" som sagt.

– Men vi ska fan inte ge upp så lätt! Vi kommer säkert ta dom på fotbollen, säger jag till dom andra.

Det är dags att käka och ta en paus så att man kan vila ut sig lite granna och spara energi för fotbollen.

Men fortfarande våra grabbar vill inte k��ka nåt eftersom de tror att man inte kommer orka springa med mat i magen.

Det är Don Reidar och Christer som gör maten på sidan om fotbollsplanen. Det blåser rök av grillen och det luktar så härligt.

Det är dags att käka och ingen av grabbarna kan hålla sig till slut. Alla käkar!

Vi tror att det kan bero på maten, att vi var för mätta, som gjorde att vi förlorade, så vi har nåt att skylla på.

Bärbydagen är slut. Jag kommer in på mitt rum, klockradion visar 16:30, och jag lägger mig för att vila en stund och sen åka vidare till min träning.

3. En kall Bärbydag

Idag är det Bärbydagen. Jag är nere på fotbollsplanen och första grenen är tårtätning. Man ska hålla händerna bakom ryggen och bara använda munnen. Jag orkar inte delta men jag sitter och kollar på.

Brr, det är så kallt att jag sitter och fryser. Jag kollar på när Mr. C springer fram och ska börja äta. Han står framme vid bordet men det verkar vara något problem. Han springer tillbaka med tårta i hela ansiktet.

– Den var så torr att det inte gick att svälja den! sa han.

Dags för nästa gren. Denna grenen är godistävling, då ska man först ner med ansiktet i vatten sedan hitta ett vingummi som ligger gömt i mjöl. Jag kollar på och alla ser ut som clowner när dom springer tillbaka. Det är inte heller något som jag vill testa.

Nu är det mat och jag står i kö till maten och känner lukten av hamburgare, men jag är inte hungrig, jag håller bara en personal sällskap. Det blåser som fan så vi sätter oss bredvid en bil och har den som vindskydd. Jag pratar med en personal medans hon äter.

Det är bara en liten paus innan fotbollsmatcherna börjar. Det står att matcherna ska börja 12.00 och klockan är nu 11.45 så det borde vara högst en kvart kvar.

Piiip! Domaren blåser i visselpipan. Nu börjar matcherna och första matchen är mellan Garanten och Höjden.

Jag sitter på gräsmattan och kollar på matchen. Jag håller inte koll på vad det står för jag sitter och pratar med en personal som jobbar på Höjden.

– Varför är inte du med och spelar? frågar jag

– Jag anser inte att de behöver mig just nu, svarar hon.

Jag sitter och kollar på matchen ungefär 10 minuter. Sedan säger jag:

– Jaha, men nu får du sitta själv ett tag för jag ska gå och ta på mig en tjockare jacka.

Jag ställer mig upp och går mot min avdelning. På vägen dit träffar jag en behandlingssekreterare som jag tar följe med upp. Jag tar på mig jacka, mössa, och handskar.

Jag ångrar mig och hänger tillbaka kläderna för det är för kallt ute och jag har ont i röven av att ha suttit på gräs 7 timmar.

Jag är så trött att jag går in på mitt rum och går och lägger mig.

Bärbydagens general visar Bärbys värdegrund.

 Till sist en avslutningsintervju med Bärbydagens general, Allan Ibrahimovic:

Hur känns det nu efteråt?

– Fantastiskt, underbart! Alla ungdomar och personal förhöll sig till värdegrunden på ett bra sätt. Alla gav kvitto om att värdegrunden lever på Bärby.

Hur kom du på idén om att Bärby skulle ha en Bärbydag?

– När Sirius, Klockbacka och Bärby slogs ihop så berättade jag min erfarenhet om Sirius och att vi hade hållit på med Siriusdagen sen 1997, och Per Blomkvist blev nöjd med förra årets Bärbydag så vi har tänkt att det ska bli som kultur på Bärby att ha Bärbydagen.

Tyckte du att något var extra speciellt i år?

– Att ungdomarna hade kul och umgicks utomhus och att Bärby bevisar för alla att vi kan vara ute även i en sluten miljö.

Har du synpunkter på denna dag som du vill ändra till nästa år?

– Nej, men kanske vi kommer med nya lekar! Och vi har tänkt bjuda in ett lag från huvudkontoret!

Text: Adolf Anderson

Läs alla nyheter